Genom Förgängelsens Dimmor
Osälla körer, omänskliga kall från bortom realismen
Dårskapen väcks till liv, köttet svettas ymnigt
Något börjar anta form, något bortom livets lönndom
Fasan har ett anlete, det bryter genom verkligheten
Omhuldad av vanvettets maror, dessa djupets skökor
Kroppen förlorar sin sans, uppbjuden till en vanvettig dans
Tills sinnet ej längre bär, lemmar förvridna och utröttade
Utmattad, bruten och förlorad, lämnas psyket till förfogan
Leviterar genom hädanfärdens gruvliga töcken
Buren av Dem mot mardrömmars slutdestination
Ej omsluten av gravens kylande mörker
En reslig portal tränger genom förgängelsens dimmor
Genom mig till de förlorade hoppens högborg
Genom mig till den evinnerliga smärtans bråddjup
Genom mig till de förtappade själarnas hemvist
Du som träder in här, giv upp all din förtröstan
Gênese das Névoas da Transitoriedade
Coroas de desespero, chamadas inumanas de além da realidade
A loucura ganha vida, a carne sua em abundância
Algo começa a tomar forma, algo além do segredo da vida
O terror tem um rosto, ele rompe a realidade
Abraçado pelos pesadelos da insanidade, essas meretrizes do abismo
O corpo perde a razão, convocado para uma dança insana
Até que a mente não aguente mais, membros retorcidos e exaustos
Esgotado, quebrado e perdido, o psique é deixado à mercê
Levito através da névoa sombria da morte
Carregado por Eles rumo ao destino final dos pesadelos
Não envolto pela escuridão gelada da sepultura
Uma imponente portal atravessa as névoas da transitoriedade
Através de mim até a fortaleza das esperanças perdidas
Através de mim até o abismo da dor eterna
Através de mim até o lar das almas condenadas
Você que entra aqui, desista de toda a sua esperança