I Bulimia Nervosas Välde
Djupa sjöar av härsknat och stelnat talg
Det rör sig likt det ägde ett eget väsen
I kolossala, stinkande gravhögar av späck
Speglas det korpulenta psykets överflöd
Genom dessa förtäppta kärl löper inget liv
Sprängfyllda bukar förblir ständigt bottenlösa
Svall av kväljande galla lämnar sina spår
Tänder tynar bort likt atrofierade ruiner
Från helvetessvalget höres Cerberus kalla
Denna frosseriets fyrtorn och väktare
På svullna bukar krälar de nu fram
Mot ljudet av Bulimia Nervosa's larm
På andra sidan klyftan, självsvältens vånda
Dess nakna och förmultnande lund uppenbaras
I dess utmärglade fång vaggas livets gåva
Till synes skendöd, till synes transparent
Förgängelsen är vad som förenar dessa entiteter
Självhatet är vad som sammanlänkar dessa sjukdomar
No Reinado da Bulimia Nervosa
Lagos profundos de sebo rançoso e solidificado
Ele se move como se tivesse sua própria essência
Em túmulos colossais e fedorentos de banha
A abundância da psique corpulenta é refletida
Nenhuma vida passa por esses vasos entupidos
Abdômen estourando permanece constantemente sem fundo
Inchaço de bile nauseante deixa seus vestígios
Dentes desaparecem como ruínas atrofiadas
Da eleição do inferno, Cerberus é ouvido chamando
O farol e guarda desta gula
Em barrigas inchadas eles agora rastejam para frente
Contra o som do alarme de Bulimia Nervosa
Do outro lado da lacuna, o tormento da auto-inanição
Seu bosque nu e decadente é revelado
Em seu prisioneiro emaciado o dom da vida é balançado
Aparentemente descaradamente morto, aparentemente transparente
Perecibilidade é o que une essas entidades
Auto-ódio é o que liga essas doenças