Döden
Jag har skymtat hans skumma, jordgrå drag
Redan jag trodde min vandring slutad
Över min säng stod han redan lutad
Lyssnande efter mitt sista andetag
Ingen älskande blick såg sorgset ned
Ned I min egen en avskedshälsning
Ingen tröstande tro på frälsning
Lindrande våndan, som flämtande anden led
Stillsamt lade den skumme sin våta hand
Över min brännande feberpanna
Plötsligt kände jag hjärtat stanna
Blott konvulsiviskt och matt det slog ibland
Allt, som fordom mig bränt och grämt och tärt
Kylande, svalkande glömska släckte
Tomhetens slöjande mörker täckt
Allting, som förr var mig gott och skönt och kärt.
A Morte
Eu vislumbrei seus traços sombrios, cinzentos
Já achava que minha jornada tinha acabado
Sobre minha cama, ele já estava inclinado
Escutando meu último suspiro
Nenhum olhar amoroso se inclinou triste
Para minha própria despedida, uma saudação
Nenhuma fé confortante em salvação
Aliviando a agonia, como a alma ofegante sofria
Calmamente, o sombrio pôs sua mão molhada
Sobre minha testa ardente de febre
De repente, senti meu coração parar
Apenas convulsivamente e fraco, ele batia às vezes
Tudo que outrora me queimou, atormentou e consumiu
O esquecimento refrescante e gelado apagou
O véu escuro da solidão cobriu
Tudo que antes era bom, belo e querido.