Veners Förfall
En illavarslande frätande ström
Ilande kårar spår om annalkande dom
Domnande nerver, strålande ångest
Skvallrar, larmar, om en avgjord kamp.
Cell efter cell kapitulerad, av giftflodens vågor övermannad
Må plågor och misär följa dig ända in I döden
Krypande fasa inombords
Kilandes, klamrandes fast om livets barm
I tiofaldig styrka skvalpar döden
Medvetet slingrande, I sakta ström fram
Bruten ned innifrån, veners förfall
Sköljandes mot ditt livsfördärv
Må plågor och misär följa dig ända in I döden
Krypande fasa inombords
Snärjandes, absoberandes hjärtats kraft
Förlorad, I förtvivlan, mot fördärv
Av injektion fördömd, förkropssligad
Av förruttnelse förtärd
För evigt förolyckad, förintad, förgiftad - veners förfall
A Queda das Venas
Um fluxo corrosivo e ameaçador
Caminhos se arrastam sobre um destino que se aproxima
Nervos paralisados, angústia brilhante
Sussurram, alvoroçam, sobre uma luta decidida.
Célula após célula capitulada, dominada pelas ondas do veneno
Que as dores e a miséria te acompanhem até a morte
Um medo rastejante por dentro
Deslizando, agarrando-se à teta da vida.
Com força dez vezes maior, a morte se agita
Deslizando conscientemente, em um fluxo lento
Quebrada de dentro, a queda das venas
Lavando-se em direção à sua ruína
Que as dores e a miséria te acompanhem até a morte
Um medo rastejante por dentro
Enredando, absorvendo a força do coração.
Perdida, na desespero, rumo à ruína
Condenada pela injeção, corporalizada
Consumida pela putrefação
Para sempre perdida, aniquilada, envenenada - a queda das venas.