Livet är ett lungemfysem
Med lungorna fulla av asbest
Och med händer till benet nött
Kämpar han i motvind
När sista gnuttan hopp har dött
Dags att ge upp, lägg dej ner och dö
Ingen tackar dej för nånting som du gjort
Med konstant värk i leder
Med ryggen sedan länge utsliten
Vägrar hon att svälja sin heder
Men får inte ett tack för skiten
A Vida é um Enfisema
Com os pulmões cheios de asbesto
E com as mãos desgastadas
Ele luta contra o vento
Quando a última gota de esperança morreu
É hora de desistir, deitar e morrer
Ninguém te agradece por nada que você fez
Com dor constante nas articulações
Com as costas já bem cansadas
Ela se recusa a engolir sua dignidade
Mas não recebe um obrigado pela merda