Spelet
Ledaren som jag läser säger vad som är fel idag.
Rösterna jag hör säger bara att dom tänkt klart.
Å vi har flimmer ifrån tv:n, som bedövar oss.
Det e många låsta dörrar & vi bara nöjer oss.
Och chanserna går oss förbi.
Zombies i kör skriker bli som vi.
Och det svartnar för mig.
Varje gång jag lärt mig reglerna så ändrar dom sig.
Lite deg men mycket slit.
Livet tar nog fart när helvetet fryst till is!
Vi häller sprit i såren, tills såren blir spriten i sig.
Vi söker snabba fixar, för det kommer aldrig att fixa sig.
Det ekar ifrån radion, och jag bryr mig inte ett skit.
Det mullrar från tåget,
Å jag håller käft och tittar bort när dom tittar hit.
Och chanserna går oss förbi.
Zombies i kör skriker bli som vi.
Och det svartnar för mig.
Varje gång jag lärt mig reglerna så ändrar dom sig.
Lite deg men mycket slit.
Livet tar nog fart när helvetet fryst till is!
Och om kicken aldrig kom,
Skulle jag slänga in handduken för gott.
Söker nya gator, försöker radera allt jag trott.
Men det enda jag verkligen vet,
Är att 48 timmar är förjävla kort.
Du vet jag har snaran runt halsen,
Och väntar på att stolen ska sparkas bort.
Och chanserna går oss förbi.
Zombies i kör skriker bli som vi.
Och det svartnar för mig.
Varje gång jag lärt mig reglerna så ändrar dom sig.
Lite deg men mycket slit.
Livet tar nog fart när helvetet fryst till is!
Jogo
O líder que eu leio diz o que tá errado hoje.
As vozes que eu ouço só falam que já pensaram.
E a gente tem o brilho da TV, que nos anestesia.
Tem muitas portas trancadas e a gente só se conforma.
E as chances passam por nós.
Zumbis em coro gritam pra ser como nós.
E tudo escurece pra mim.
Toda vez que aprendi as regras, elas mudam de novo.
Um pouco de grana, mas muito trabalho.
A vida deve acelerar quando o inferno congelar!
A gente joga bebida nas feridas, até as feridas virarem bebida.
Buscamos soluções rápidas, porque nunca vai se resolver.
Ecoa da rádio, e eu não tô nem aí.
Ruge do trem,
E eu fico quieto e olho pra longe quando eles olham pra cá.
E as chances passam por nós.
Zumbis em coro gritam pra ser como nós.
E tudo escurece pra mim.
Toda vez que aprendi as regras, elas mudam de novo.
Um pouco de grana, mas muito trabalho.
A vida deve acelerar quando o inferno congelar!
E se a adrenalina nunca vier,
Eu jogaria a toalha de vez.
Buscando novas ruas, tentando apagar tudo que acreditei.
Mas a única coisa que eu realmente sei,
É que 48 horas são curtas pra caramba.
Você sabe que eu tô com a corda no pescoço,
E esperando a cadeira ser chutada.
E as chances passam por nós.
Zumbis em coro gritam pra ser como nós.
E tudo escurece pra mim.
Toda vez que aprendi as regras, elas mudam de novo.
Um pouco de grana, mas muito trabalho.
A vida deve acelerar quando o inferno congelar!