Dårhus
Hon har irrat i timmar nu,
Bara undrat, vart hon ska.
Hjärnan är en jävla dimma nu,
Å dom sa att det nog; skulle bli bra!
Regnet slår emot gatan,
Samma jävla gata som igår.
Dom här gatorna & huset,
Har aldrig frågat henne, hur hon mår.
Det här är ett dårhus,
Kallt som ett bårhus.
Darrar man för mycket,
Kommer dom med blåljus.
Vackra människor passerar förbi,
I sina vackra, jävla liv.
Dimman blir bara tätare,
Å deras blickar är gjorda av is.
Ljusen blir till reflexer,
För vattnet är svart.
Hon balanserar på räcket,
Dom får tro vad dom vill inatt.
Det här är ett dårhus,
Kallt som ett bårhus.
Darrar man för mycket,
Kommer dom med blåljus
Casa de Loucos
Ela tem vagado por horas já,
Só se perguntando, pra onde vai.
A cabeça é uma porra de neblina agora,
E disseram que tudo; ia ficar bem!
A chuva bate na calçada,
Na mesma porra de calçada de ontem.
Essas ruas e essa casa,
Nunca perguntaram a ela, como ela está.
Isso aqui é um dårhus,
Frio como um necrotério.
Se você tremer demais,
Vão chegar com sirene.
Pessoas lindas passam por aqui,
Em suas vidas lindas, porra.
A neblina só fica mais densa,
E seus olhares são feitos de gelo.
As luzes viram reflexos,
Porque a água é negra.
Ela se equilibra na grade,
Eles que acreditem no que quiserem essa noite.
Isso aqui é um dårhus,
Frio como um necrotério.
Se você tremer demais,
Vão chegar com sirene.