Jazzgossen
Med rytmiskt vaggande höfter,
vi gossar gör vår entré,
vår byx har press,
vår byst nobless,
så vår hållning är något blasé.
Vår blick ger trötta små löften,
åt Sturegatans publik,
men varför tystnar plötsligt,
vaktparadens mässingsmusik.
Jo, där kommer ju en gosse,
med en byxa som är rakknivvass,
mockaskor har han på sej,
och hans hobby är att dansa jazz.
Han är smal och smärt om midjan,
han ler i mjugg,
han har skärp om lilla midjan,
i pannan lugg.
Han och andra söta gossar,
som har tusch på sina ögonlock,
på sitt lilla bakverk frossar,
sen på Royal vid five o'clock.
Han på höga klackar trippar,
som jazzexpert,
och i små synkoper vippar,
hans lilla stjärt.
Jag läste i gamla romaner,
som är så tråkiga så,
att mannakraft,
man fordom haft,
och en brynja av plåt tog man på.
Usch, du talar om dåtidens vanor,
om jungfruns strävan till häst,
men nutidsmänskan har gått framåt,
när vi nutidsmänskor har fest.
Jo, där kommer ju en gosse,
med en byxa som är rakknivvass,
mockaskor har han på sej
och hans hobby är att dansa jazz.
Han är smal och smärt om midjan,
han ler i mjugg,
han har skärp om lilla midjan,
i pannan lugg.
Han och andra söta gossar,
som har tusch på sina ögonlock,
på sitt lilla bakverk frossar,
sen på Royal vid five o'clock.
Han på höga klackar trippar,
som jazzexpert,
och i små synkoper vippar,
hans lilla stjärt.
Och i små synkoper vippar,
hans lilla stjärt.
Wäh!
Guri do Jazz
Com quadris balançando no ritmo,
chegamos com estilo,
com as calças bem passadas,
com a postura nobre,
então nossa atitude é meio blasé.
Nosso olhar dá promessas cansadas,
para o público da Sturegatan,
mas por que de repente silencia,
a música de latão da guarda.
Olha, lá vem um guri,
com uma calça que é afiada como lâmina,
sapatos de camurça ele usa,
e sua paixão é dançar jazz.
Ele é magro e esguio na cintura,
sorrindo de canto,
tem um cinto na cintura fina,
e franja na testa.
Ele e outros guri bonitinhos,
que têm lápis nos olhos,
se deliciam com suas guloseimas,
e depois no Royal às cinco.
Ele caminha com saltos altos,
como um expert em jazz,
e em pequenas síncopes balança,
a sua bundinha.
Li em velhos romances,
que são tão chatos,
que a força masculina,
que antes existia,
e uma armadura de metal se usava.
Eca, você fala dos costumes do passado,
sobre o esforço da donzela a cavalo,
mas a humanidade moderna avançou,
quando nós, modernos, fazemos festa.
Olha, lá vem um guri,
com uma calça que é afiada como lâmina,
sapatos de camurça ele usa,
e sua paixão é dançar jazz.
Ele é magro e esguio na cintura,
sorrindo de canto,
tem um cinto na cintura fina,
e franja na testa.
Ele e outros guri bonitinhos,
que têm lápis nos olhos,
se deliciam com suas guloseimas,
e depois no Royal às cinco.
Ele caminha com saltos altos,
como um expert em jazz,
e em pequenas síncopes balança,
a sua bundinha.
E em pequenas síncopes balança,
a sua bundinha.
Eca!