Den vackra sagan
Stormen vräker på kring knuten rister uti fog och vägg och vid brasan sammankrupen med sin hand mot kindens skägg
Så mörk är hösten, regnet plaskar mot fjällen och bergen
Gnistrar,gnyr gör varje sak medans brasan stilla prasslar tecknar skuggor,hemska vida som får liv och tonar ut..
Så mörk är hösten, regnet plaskar mot fjällen och bergen
Då han satt och grubblade och hans panna fårades av sorgens veck.
A Bela História
A tempestade bate forte na porta, sacudindo a névoa e a parede, e junto à fogueira, encolhido, com a mão na barba da face.
Tão escura é a primavera, a chuva espirra nas montanhas e nos vales.
Brilha, geme cada coisa enquanto a fogueira crepita, desenhando sombras, horríveis e vastas que ganham vida e se vão...
Tão escura é a primavera, a chuva espirra nas montanhas e nos vales.
Então ele se sentou a pensar, e sua testa se enrugou com as marcas da tristeza.