Färjemansleden
Hundraelvan heter bussen,
för hundraelva timmar
tar det in till stan,
och nu med david
bredvid mig
vi bär lite grejer tillsammans
vi bär likadana kläder
bär hat och lantlig skam
vi döljer våran lukt
Höstljus
kastar bussens skugga
ner mjukt över vattnet
ner mjukt över sjön
och över färjemansleden
vi byter skog mot parker
vi byter våra vänner
till ingenting finns kvar
av valla och kastal
Caminho do Barqueiro
A linha 111 é o ônibus,
por 111 horas
leva até a cidade,
e agora com o David
ao meu lado
nós carregamos algumas coisas juntos
usamos roupas iguais
carregamos ódio e vergonha rural
escondemos nosso cheiro
Luz de outono
projeta a sombra do ônibus
suave sobre a água
suave sobre o lago
e sobre o caminho do barqueiro
trocamos florestas por parques
trocamos nossos amigos
até que não reste nada
de pastagens e castelos