+ hösten som togs ifrån mig +
Täckt av vinterns frusna tårar
Begraver jag mig själv
Mot kall och bitter jord
Under tusen fallande stjärnor
De sörjer min förlust
Men skänker ingen tröst
Det fanns ett ljus i mörkret
Något gick fel
Och du togs ifrånmig för alltid
Jag glömmer aldrig den känslan
Av djup besvikelse
Och självförakt
Mordet på min själ
Ute i den bistra kylan
Omfamnar jag evig sömn
Söker slå mig fri från de minnena
Som så bittert präglar min sorg
Och jag lär aldrig bli hel igen
O Outono que Me Foi Tirado
Coberto pelas lágrimas congeladas do inverno
Enterro a mim mesmo
Contra a terra fria e amarga
Sob mil estrelas cadentes
Elas lamentam minha perda
Mas não oferecem consolo
Havia uma luz na escuridão
Algo deu errado
E você foi tirada de mim para sempre
Nunca esquecerei essa sensação
De profunda decepção
E auto-desprezo
O assassinato da minha alma
Lá fora, no frio cortante
Abraço o sono eterno
Buscando me libertar dessas memórias
Que marcam amargamente minha dor
E eu nunca serei inteiro novamente