Toxin
Min beslutsamhet driver mig framåt
Över sliten gatsten
Dessa gränder
De minnen som ruvar här
Mörka men lockande
Jag låter hjärtat styra min kos
Det sargade
Det frusna
Är det mod eller naivitet
Som skapat denna nyfunna känsla av hopp
I dunkla fönster
Tomma ögon
Bland de gråa massorna
Förvridna varelser
I mina ögonvrår
Försöker finna ro
Bland mina dimmiga tankar
Där anar jag din närvaro
Toxina
Minha determinação me empurra pra frente
Sobre paralelepípedos desgastados
Essas vielas
As memórias que se escondem aqui
Sombras, mas atraentes
Deixo meu coração guiar meu caminho
O machucado
O congelado
É coragem ou ingenuidade
Que criou essa nova sensação de esperança
Em janelas escuras
Olhos vazios
Entre as massas cinzentas
Criaturas distorcidas
Nos cantos dos meus olhos
Tentando encontrar paz
Entre meus pensamentos nebulosos
Lá sinto sua presença