Vagabond
Försupen i förtvivlan
Kuvar jag mig
Klorna som klöser min själ
Sanningen som väger likt bly
Försvinner in i hörnet
Hos den grå massans gemak
Röken domnar mitt medvetande
Under korta stunder är jag fri
I korta stunder är jag fri
Fri från dessa jävlar
Jag förkastar dem alla
I sorlet hörs en röst
Bekant men ändå främmande
Den delar med sig av sin börda
Den delar med sig av sin börda
Den tillhör mig
Känslan när jag lättar på mitt hjärta
Befriande men ändå skrämmande
Försupen i förtvivlad
Sanningen väger likt bly
Era jävlar
Jag förkastar er alla
Vagabundo
Afogado na desespero
Eu me curvo
As garras que arranham minha alma
A verdade que pesa como chumbo
Desaparece no canto
Do abrigo da massa cinza
A fumaça entorpece minha mente
Por breves momentos estou livre
Por breves momentos estou livre
Livre desses filhos da puta
Eu os rejeito todos
No burburinho se ouve uma voz
Familiar, mas ainda assim estranha
Ela compartilha seu fardo
Ela compartilha seu fardo
Ele pertence a mim
A sensação quando alívio vem ao meu coração
Libertadora, mas ainda assim assustadora
Afogado na desespero
A verdade pesa como chumbo
Seus filhos da puta
Eu os rejeito todos