Skogen Sover
Skogen sover!
Så tystnar åskans aria, dess mullrande jeremiad
Och molnarméer böljar ned i en askgrå skenrökskavalkad
Som sveper in alla granars lemmar med sin aura, varligt
Dessa stilla väsens konturer prålar i ljusskiftningen saligt
[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!
Ändå fylld av pulserande liv
Ljudlöst ligger landskapet, blott djurliv hörs lågmält andas
Vargars sövande klagotoner när kvällningen så randas
Måhända och den örnhamn som råder högt på ett fjäll
Och skuggar med väldiga vingar över den friliga skogens tjäll
[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!
Vi kan endast dunkelt ana
Ugglornas spöklika läte
Som inseglar nattens bana
Från sitt månskensomgjutna högsäte
Se, där, yviga granars mörka hot
Likt svarta torn högt höjda
Över martallar med seg pelarrot
Vindbarkade och böjda
[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!
A Floresta Dorme
A floresta dorme!
Assim silencia a ária do trovão, seu murmúrio de lamento
E nuvens de fumaça ondulam em um desfile cinza de fumaça
Que envolve os ramos de todos os pinheiros com sua aura, suavemente
Os contornos dessas criaturas tranquilas se exibem na mudança de luz, em êxtase
[REFRÃO:]
A floresta dorme!
Enredada pela sede da fumaça
A floresta dorme!
Silenciosa, pesada e sugestiva
A floresta dorme!
Dos prenunciadores, a maior
A floresta dorme!
Ainda assim cheia de vida pulsante
Silenciosamente, a paisagem repousa, apenas a vida animal se ouve, respirando baixinho
Os lamentos sonolentos dos lobos quando a noite se aproxima
Talvez também o ninho da águia que reina alto em uma montanha
E sombra com suas enormes asas sobre a floresta livre e selvagem
[REFRÃO:]
A floresta dorme!
Enredada pela sede da fumaça
A floresta dorme!
Silenciosa, pesada e sugestiva
A floresta dorme!
Dos prenunciadores, a maior
A floresta dorme!
Só podemos apenas adivinhar
O som fantasmagórico das corujas
Que sela o caminho da noite
De seu trono moldado pela luz da lua
Veja, ali, a ameaça sombria dos altos pinheiros
Como torres negras elevadas
Sobre os martelos com raízes resistentes
Desgastadas pelo vento e curvadas
[REFRÃO:]
A floresta dorme!
Enredada pela sede da fumaça
A floresta dorme!
Silenciosa, pesada e sugestiva
A floresta dorme!
Dos prenunciadores, a maior
A floresta dorme!