Isjungfrun
En skepnad som vintern kåra
I nattens stjärnaurora
Frostens dotter som fimbulkronan bär
Den isblåa huldra tiga
Svept i slöjor vinterliga
En nysnöns ängel från vitklädd glaciär
Över skarbekrönta block i månskensglans
Med högvälvd barm i lyrisk och dyrkansvärd dans
Fjäten skrida fram mot frusen sjö
Dess kristalliska spegel giver bild åt fager mö
Med fridsäll röst hon signar
De som under isvind dignar
En fordom sång till värn, en själens sköld
I nordskogen silvrigt skimmer
I hängdrivor vi förnimmer
Den hednasköna född ur Jökelköld
Likt tornerspel mellan frusna sfärer
Gryning ur natt sig tvingar
Stjärnevän, den nakna blekhet
Seglar på älvevingar
Hon åter träder genom frostportalen
När månljus dör för stigen sol
Det gnistrande stoft hon strör
Leder stigen till hennes drottningstol
Över skarbekrönta
A Donzela do Gelo
Uma forma enquanto o inverno estremece
No brilho das estrelas da noite
A filha da geada que usa a grande coroa
O troll de cor azul gelo está em silêncio
Envolto em véus de inverno
Um anjo de neve recém-caída da geleira branca
Sobre pedras coroadas em neve dura na lua
Com seio alto e arqueado, em dança lírica digna de adoração
Passo a passo em direção ao lago congelado
Seu espelho cristalino dá a imagem da bela donzela
Com voz pacífica ela abençoa
Aqueles que cambaleiam através de ventos gelados
Uma antiga canção de proteção, um escudo da alma
No brilho prateado da floresta nórdica
Em montes de neve, nos lembramos
O belo pagão surgiu do frio da geleira
Como justas entre esferas congeladas
O amanhecer se força a partir da noite
Amiga das estrelas, a palidez nua
Navega em asas de fada
Ela reentra no portal de gelo
Quando o luar morre para o sol nascer
O pó cintilante que ela espalha
Leva o caminho para seu trono de rainhas
Sobre pedras