Plogen
Jag knyter näven kring plogen
Med stålet i jorden
År efter år har jag stretat
Undra på att jag är sliten
Jag knyter näven kring plogen
Med stålet i jorden
År efter år har jag stretat
Undra på att jag är sliten
Fjärirlarna lyfter
gräshopporna kvider
och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen
svetten rinner efter ryggen
den gör fåror i min åker, som du ser
Mitt hopp står stadigt i jorden
sen jag lyssna på en stjärna:
det finns hopp ännu, hon säger
Duvan flyger ju ännu
När jag sen går hemåt
ser jag rakt upp mot stjärnan
hon berättar med sitt ljus sitt ljus sitt ljus
Det finns tid ännu hon säger
duvan kommer noga flyga stjärnan väntar
denna sång skall färdas
stadigt stadigt, stadigt framåt framåt som den gör
lika stadigt som en näve
är mitt hopp och min förväntan som du hör
Fjärirlarna lyfter
gräshopporna kvider
och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen
svetten rinner efter ryggen
den gör fåror i min åker, som du ser
Arado
Eu fecho a mão em torno do arado
Com o aço na terra
Ano após ano eu tenho lutado
Não é de se admirar que eu esteja desgastado
Eu fecho a mão em torno do arado
Com o aço na terra
Ano após ano eu tenho lutado
Não é de se admirar que eu esteja desgastado
As borboletas levantam voo
as grilos choramingam
E minha pele fica preta, sim preta, sim preta ao sol
O suor escorre pelas costas
Ele faz sulcos na minha lavoura, como você vê
Minha esperança está firme na terra
Desde que ouvi uma estrela:
Ainda há esperança, ela diz
A pomba ainda voa
Quando eu vou para casa
Olho direto para a estrela
Ela conta com sua luz, sua luz, sua luz
Ainda há tempo, ela diz
A pomba vai voar com cuidado, a estrela espera
Essa canção deve viajar
Firme, firme, firme para frente, para frente como faz
Tão firme quanto um punho
Está minha esperança e minha expectativa, como você ouve
As borboletas levantam voo
as grilos choramingam
E minha pele fica preta, sim preta, sim preta ao sol
O suor escorre pelas costas
Ele faz sulcos na minha lavoura, como você vê