Folkets Vind
Nu våldtas mitt folk igen.
Oss dränka i blod vill dom.
Dom talar om friheten
med svarta handen bakom.
Dom skingrar allt folk som boss,
barn utan mor och far.
Dom tänker påtvinga oss
korset som Jesus bar.
Än döljer dom all sin skam.
Dom döljer den bakom lag.
Men mordet ska bryta fram
och visa sitt rätta jag.
Och många tusen män
ska offra sitt liv för mord.
Och blodet ska strömma igen
och gödsla vår goda jord.
Jag vill ha ett riktigt liv
med mina barn och syskon
och rekonstruera våren
som ligger där och förblöder.
Mig skrämmer ni inte alls,
ni eländets herremän!
Beröva oss hoppets stjärna!
Den ska nog bli vår igen!
Blås, folkets vindar, blås!
Blås åter! och än en gång!
Ni spränger mitt hjärtas lås
och fyller min mun med sång.
Än sjunger han, er poet,
så länge min mun kan andas
och ända till evighet
hans aska med er ska blandas.
O Vento do Povo
Agora meu povo é violentado de novo.
Querem nos afogar em sangue.
Falam sobre liberdade
com a mão suja por trás.
Espalham todo o povo como se fossem chefes,
crianças sem mãe e pai.
Querem nos impor
a cruz que Jesus carregou.
Ainda escondem toda a sua vergonha.
Escondem-na atrás da lei.
Mas o assassinato vai emergir
e mostrar seu verdadeiro eu.
E muitos milhares de homens
vão sacrificar suas vidas por assassinato.
E o sangue vai jorrar de novo
e adubar nossa boa terra.
Eu quero uma vida de verdade
com meus filhos e irmãos
e reconstruir a primavera
que está lá, sangrando.
Vocês não me assustam nem um pouco,
senhores da miséria!
Privem-nos da estrela da esperança!
Ela com certeza será nossa de novo!
Soprem, ventos do povo, soprem!
Soprem de novo! e mais uma vez!
Vocês quebram a tranca do meu coração
e enchem minha boca de canção.
Ainda canta ele, seu poeta,
enquanto minha boca puder respirar
e até a eternidade
suas cinzas com vocês vão se misturar.