Tretton Trappor Opp
Du sa realism,
när jag föll och flög på samma gång.
Jag sov i fantasi och skrev en sång,
och Du stod suckande och iakttog min dans
för något som egentligen inte fanns.
Jag skrek poesi
och du stod kvar på jorden och såg på.
Du log, och jag försökte nog förstå,
men jag stod fångad i min drömda sagovärld
och flängde runt i fnoskig flärd.
Och nu så står jag vilsen här bland brända skepp
och körda lopp.
Bland molnen finns det hopp,
men på jorden står min kropp.
Och min kärlek finns minst tretton trappor opp,
i min drömda sagovärld.
Du sa "Altruism",
ett svårt ord som jag inte kände till.
I min värld får jag göra som jag vill.
Så jag gick fram och sa "Du, dig vill jag ha"
Jag fick en kram och allt var bra.
Så jag skrek "Romantik!",
du var nykter nog att säga "Kom,
kom jag har någonting vi måste prata om"
och nykter utav vin och full av längtan är det lätt
att säga fel och tänka rätt
Nu går mina tankar till en prins
och till en sagofe
som sitter på kafé,
vid en blomstrande spaljé,
och bara blandar ut sin tid med lite te
i min drömda sagovärld.
Du sa "Kom tillbaks
när du tappat dina vingar och kan gå".
Själv hade jag ingenting att föreslå,
så du klippte mina vingar och min himmel rasa' ner
och allt blev mörkt och inget mer.
Och jag darrade av skräck,
när Du sa "Välkommen till Verklighetens land!"
Här hostar vi i sot och svett och sand.
Här kan vi leva som dom vänner som vi är,
bland alla andra som är här
Men mina vingar växer ut igen när vinden
stör ditt mörka hår,
och jag tror nog du förstår
när jag far upp dit ingen når,
och när jag vinkar ner till jorden där du står.
Treze Degraus Acima
Você disse realismo,
quando eu caí e voei ao mesmo tempo.
Eu dormi em fantasia e escrevi uma canção,
e você ficou suspirando e observando minha dança
por algo que na verdade não existia.
Eu gritei poesia
e você ficou na terra e só olhou.
Você sorriu, e eu tentei entender,
mas eu estava preso no meu mundo de sonhos
me debatendo em uma futilidade insensata.
E agora estou perdido aqui entre navios queimados
e corridas perdidas.
Entre as nuvens há esperança,
mas na terra está meu corpo.
E meu amor está pelo menos treze degraus acima,
no meu mundo de sonhos.
Você disse "Altruísmo",
uma palavra difícil que eu não conhecia.
No meu mundo, eu faço o que quero.
Então eu fui em frente e disse "Você, eu quero você"
Eu ganhei um abraço e tudo estava bem.
Então eu gritei "Romantismo!",
você estava sóbria o suficiente para dizer "Vem,
vem, eu tenho algo que precisamos conversar"
e sóbria de vinho e cheia de anseio é fácil
dizer a coisa errada e pensar a coisa certa.
Agora meus pensamentos vão para um príncipe
e para uma fada de conto de fadas
que está sentada em um café,
perto de uma treliça florida,
e só misturando seu tempo com um pouco de chá
no meu mundo de sonhos.
Você disse "Volte
quando você perder suas asas e puder andar".
Eu não tinha nada a sugerir,
então você cortou minhas asas e meu céu desabou
e tudo ficou escuro e nada mais.
E eu tremi de medo,
quando você disse "Bem-vindo à terra da Realidade!"
Aqui tossimos em fuligem, suor e areia.
Aqui podemos viver como os amigos que somos,
entre todos os outros que estão aqui.
Mas minhas asas crescem de novo quando o vento
bagunça seu cabelo escuro,
e eu acho que você entende
quando eu subo para onde ninguém chega,
e quando eu aceno para baixo para a terra onde você está.