395px

Deve Ser Dois

Lars Winnerbäck

Måste vara två

Har du hört om han som ränner på stan
och är på jakt efter varma händer
Har du hört om han som alltid kommer fel
hur han än stämplar och eftersänder

Han säger: Allting går att leva på
men man nästan måste vara två

Han vet hur man dövar ensamheten
Han vet hur man kastar allt man har
Han vet hur man flyr från den här planeten
Men han vet inte hur man stannar kvar

Har du hört om han som bränner sina skepp
i samma stund som han fått dom att flyta
Om han som har ett fläck fritt liv
men skulle dö för att kunna byta

Har du sett hur han vårdar all sin ömklighet
och säger: Det här är allt jag vet

Jag vet hur man dövar...

Han är för ivrig för att vända om
för dum för att förstå
han är för ensam för att träffa nån
för snäll för att gå på

Har du hört om han som drömmer
Han som undrar och tänker
Han vill veta vad du gömmer
men han bländas när det blänker
Han vill bränna som det bränns
när det steker och smälter
Han vill känna som det känns
när det rasar och välter
Det finns många skepp att bränna
det är långt till varje strand

Han vill så gärna känna
vill så gärna ro i land

Han vet hur man dövar...

Deve Ser Dois

Você ouviu falar do cara que perambula pela cidade
E está à caça de mãos quentes
Você ouviu falar do cara que sempre se dá mal
Não importa como ele carimba e reenvia

Ele diz: Tudo se pode viver
Mas quase sempre deve ser dois

Ele sabe como anestesiar a solidão
Ele sabe como jogar tudo que tem fora
Ele sabe como fugir deste planeta
Mas não sabe como ficar por aqui

Você ouviu falar do cara que queima suas embarcações
No mesmo instante em que as faz flutuar
Sobre aquele que tem uma vida sem manchas
Mas morreria para poder trocar

Você viu como ele cuida de toda sua miséria
E diz: Isso é tudo que eu sei

Eu sei como anestesiar...

Ele é ansioso demais para voltar atrás
Burro demais para entender
Ele é solitário demais para encontrar alguém
Bondoso demais para se ferir

Você ouviu falar do cara que sonha
Aquele que se pergunta e pensa
Ele quer saber o que você esconde
Mas fica ofuscado quando brilha
Ele quer queimar como queima
Quando frita e derrete
Ele quer sentir como se sente
Quando desmorona e tomba
Há muitos barcos para queimar
É longe até cada praia

Ele quer tanto sentir
Quer tanto chegar à terra

Ele sabe como anestesiar...