Någon annan
Solen gick ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om den sken
där vi gick i sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
när vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul
och allt var så konstigt
men förbannat kul
Det kunde ha varit nån annan
Men det var jag
Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår
där vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår
Och vad är det som gör att man glömmer saker
Man glömmer att man trivs med livet ibland
När vi flydde från sanning, tid och besvär
för att ta måsten i andra hand
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
för att komma på att vi bara hade varandra
Det kunde varit några andra
Men det var vi
Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår
Vi glömmer allt och tror att tiden är svår
Men man kommer på, sen efteråt
att vi hade rätt kul emellanåt
Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen
Vad gjorde mig så förfärligt glad
när vi gick med förhoppningar som drömmar
om stearinljus och varm choklad
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
Tänk om vi inte gått i några vattenpölar
som smala ben och kängor trampat i
Allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Nu har jag gått den vägen igen
Men det var inte samma sak, saknar någon vän
Jag önskar att det vore nån annan
Jag anar vem
Men jag vet inte än
Alguém Mais
O sol se pôs como se fosse combinado, não teria sido a mesma coisa se ele brilhasse
donde nós andávamos em lagos como poças d'água com nossas botas e pernas finas
Imagina se o café não tivesse fechado tão cedo naquela noite
Imagina se o relógio tivesse seguido os mesmos caminhos que nós
quando andávamos por ruas vazias e molhadas onde as histórias passavam voando
E tudo que dissemos naquela hora
Imagina que a gente podia dizer assim
Nós caminhamos entre quintais, casas, lojas e galpões
E tudo era tão estranho
mas incrivelmente divertido
Poderia ter sido alguém mais
Mas fui eu
O que é que faz a gente dizer coisas, dizer coisas que não entendemos
onde andávamos em montanhas como pilhas de folhas com casacos longos e cabelos ainda mais longos
E o que é que faz a gente esquecer coisas
A gente esquece que às vezes se sente bem com a vida
Quando fugíamos da verdade, do tempo e das preocupações
para deixar as obrigações em segundo plano
E tudo que dissemos naquela hora
Imagina que a gente podia dizer assim
Nós falamos mal de todos que podíamos culpar
para perceber que só tínhamos um ao outro
Poderia ter sido alguns outros
Mas éramos nós
E esquecemos o outono, e esquecemos a primavera
Esquecemos tudo e achamos que o tempo é difícil
Mas depois a gente percebe, depois de um tempo
que a gente se divertia pra caramba de vez em quando
Sim, o que foi que realmente aconteceu naquela noite
O que me deixou tão absurdamente feliz
quando andávamos com esperanças como sonhos
sobre velas e chocolate quente
Imagina se o café não tivesse fechado tão cedo naquela noite
Imagina se o relógio tivesse seguido os mesmos caminhos que nós
Imagina se não tivéssemos pisado em poças d'água
como pernas finas e botas pisando
Tudo que dissemos naquela hora
Imagina que a gente podia dizer assim
Agora eu já passei por esse caminho de novo
Mas não foi a mesma coisa, sinto falta de um amigo
Eu gostaria que fosse alguém mais
Eu desconfio de quem
Mas ainda não sei.