När Berga Blev För Trångt
Minns du när vi sprang iväg från gården varje dag,
minns du eld där vi inte skulle härja
minns du hur vi brände oss och sprang så fort vi kunde
du och jag till
stora vägen bakom berga
och på andra sidan vägen fanns en skog,
och vi fick inte gå för långt
men vi gick vilse där bland snåren då och då när lilla berga blev för trångt
och nu sitter jag i skogen på en mossig gammal sten och längtar hem och längtar bort till andra ställen
samma lilla grabb
på samma vinglande små ben
på väg nånstans som går vilse framåt kvällen
och jag beundrar dom som alltid hittar hem
och som aldrig går för långt
och jag kan avundas dom som inte tycker att lilla berga känns för trångt
o minns du när vi sprang varje kväll
vi ville ge oss ut på rövarsträck och härja
och nu leker vi väll samma lek
på krogar och hotell
men skulle säkert vara likadant i berga
för det är samma vilsna värld och samma skog
man kliver fel och går för långt
och jag är vilsen nu i samma snår som då
när lilla berga blev för trångt
Quando Berga Ficou Pequena
Você se lembra quando a gente corria do quintal todo dia,
se lembra do fogo onde não deveríamos bagunçar?
Se lembra como a gente se queimou e correu o mais rápido que podia
você e eu até
a estrada grande atrás de Berga
E do outro lado da estrada tinha uma floresta,
e a gente não podia ir muito longe
mas a gente se perdia ali entre os arbustos de vez em quando quando a pequena Berga ficou pequena.
E agora eu estou sentado na floresta em uma pedra velha e musgosa e anseio por casa e desejo ir para outros lugares.
O mesmo garotinho
com as mesmas perninhas trêmulas
indo a algum lugar que se perde ao anoitecer.
E eu admiro aqueles que sempre encontram o caminho de volta
E que nunca vão longe demais
E eu posso sentir inveja de quem não acha que a pequena Berga é pequena demais.
Oh, você se lembra quando a gente corria toda noite?
A gente queria se aventurar e bagunçar.
E agora a gente brinca a mesma brincadeira
em bares e hotéis
mas com certeza seria igual em Berga
porque é o mesmo mundo perdido e a mesma floresta.
A gente pisa errado e vai longe demais
E eu estou perdido agora no mesmo matagal que antes
quando a pequena Berga ficou pequena.