Förnimmelsens Lund Af Längtan
I Snöstorps blomstrande dalar
Vilar en man av principer
Hans slutliga färd började vid min härkomst
Och han klev av vid den ändhållplats
Där min vördnad vattenöstes
En fadersgestalt och trofast livskamrat
Lämnat kvar ett bottenlöst vemod
Minneslunden omfamnar honom I sin älskade vila
Frånvaron breder ut sig
Genom kvav luft och uppväckta eldstungor
Och där står jag, så svarslös och isbelagd
Med en hand på mina tunga axlar
Med mina blanka, blå ögon blickar jag ut
Över vilostaden för allra första gången
Tillbaka till hågkomstens gåvor
I vaga minnen
En enslig tår från min högra kind
Dunstar bort I sensommarkvällen
Jag plågas av ett hopp att omfamna
Det själsliv som gick förlorat
Det som en gång kunde förväntas gro
Frodas slutligen I mitt bröst
En sargad barm som nu åtrår sig mer insikt
Fick aldrig en chans
Jag lämnar min infantila vagga bakom mig
Frågorna finner lugn I mig
Och svaren jordfästs och förmultnar
Tills frågorna går upp I rök
Dyker sanningen äntligen upp
Med min brinnande livstråd
Ska jag förfärdiga upp ditt ljus
På samma vis som du stred
Genom det smärtfyllda mörkret
O sentimento de Lund
Nos vales florescentes de Snøstorp
Quer um homem de princípios
Sua jornada final começou na minha chegada
E ele saiu no final
Onde minha reverência foi regada
Voz de pai e fiel companheiro
Deixou uma vodka sem fundo
Minneslunden o abraça em seu amado descanso
Ausência expande
Através do ar engolido e das chaminés levantadas
E aí estou tão inseparável e gelado
Com uma mão nos meus ombros pesados
Com meus olhos azuis brilhantes eu olho para fora
Pelo resto da casa pela primeira vez
De volta aos presentes do fantasma
Em lembranças vagas
Um único rasgo do meu filho certo
Desmantela na noite a noite
Eu sou atormentado por uma esperança para abraçar
A alma que foi perdida
O que uma vez poderia ser esperado para crescer
Finalmente gelo no meu peito
Um ferido barmo que agora atrai mais insight
Nunca tive uma chance
Eu estou deixando meu berço infantil atrás de mim
As perguntas encontram paz em mim
E as respostas são aterradas e agitadas
Até que as perguntas subam em fumaça
A verdade finalmente acaba
Com meu fio de vida em chamas
Devo declarar sua luz?
Da mesma forma que você estava lutando
Através da escuridão dolorosa