Himmelen Rämnar
Bröder skola kämpa varandras banemän bliva
Systras barn sina släktskap spilla
Yxtid, klingtid kluvna bliva sköldar,
vindålder vargålder innan världen störtas,
ingen man skall den andre skona
Högt blåser Heimdall med hornet i vädret
Med Mims huvud håller Odin råd
Då skälver Yggdrasil, urträdet jämrar sig
Jätten blir lös
Vad är med asar, vad är med alfer allt
Jätteheim gnyrasar
Hava möte
I vrede världsormen vrider sig, ormen piskar vågen
Och örnen skriar sliter lik medan Naglfar lossnar
Garm skäller gräsligt framför gnipahålan
Fjättern skal lbrista fri varder ulven
Skeppet far från öster, över sjön skall
Muspells ledung komma
Och Loke styr
Vidunders yngel med ulven kommer
Med dem är Byleipts broder i följe
Surt far från söder med svedjande låga
Stridsgudars sol av svärdet skiner
Stenberg störta det stupar jättar
Trampar dödingar Hels väg
Och himmelen rämnar
Garm nu skäller gräsligt framför Gnipahålan
Fjättern skall brista och fri bli ulven
Solen börjar svartna, jord sänks i havet,
från fästet falla
Flammande stjärnor
Upp ångar imma och elden lågar, hettan
leker högt mot
Himmelen själv
Fjättern har brustit
Fri är ulven
O Céu se Rompe
Irmãos devem lutar, os matadores se tornam
Filhos das irmãs, seus laços se quebram
Época de machados, tempo de espadas, escudos se partem,
Era do vento, era das feras antes do mundo desabar,
nenhum homem deve poupar o outro
Heimdall sopra alto com a trombeta no ar
Com a cabeça de Mimir, Odin toma decisões
Então Yggdrasil treme, a árvore-mãe se lamenta
O gigante se solta
O que há com os deuses, o que há com os elfos tudo
Giganteheim ruge
Estão se reunindo
Na raiva, a serpente do mundo se contorce, a cobra chicoteia as ondas
E a águia grita, rasgando como se Naglfar se soltasse
Garm ladra horrivelmente diante da caverna de Gnipahålan
A corrente vai se romper, o lobo será livre
O navio vem do leste, sobre o lago
A frota de Muspell chegará
E Loki comanda
Os filhotes das criaturas vêm com o lobo
Com eles está o irmão de Byleipts
O ácido vem do sul com chamas ardentes
O sol dos deuses da guerra brilha da espada
Pedras caem, os gigantes tombam
Pisando os mortos, o caminho de Hel
E o céu se rompe
Garm agora ladra horrivelmente diante da caverna de Gnipahålan
A corrente vai se romper e o lobo será livre
O sol começa a escurecer, a terra afunda no mar,
do abrigo caem
Estrelas flamejantes
Subindo se ergue a névoa e o fogo arde, o calor
brinca alto contra
O próprio céu
A corrente se rompeu
O lobo é livre