Sista Somrar
Den oerhörda grönskan dessa sista somrar.
Smala björkstammar skymtande som knippen av begär.
Kvinnorna födde barn på barn utan att förstå varför.
Inga händer kunde vissna. Havet stillande, Sjöarna sjöng.
Dikena frustade av älggräs. Vägarna lyste alldeles vita,
men inte av skräck. Vita av sina drömmar.
Längs åkrarna blå förgetmigej.
Men ingen skulle minnas oss. Vi var de sista.
Últimos Verões
A imensa verdura desses últimos verões.
Finas troncos de bétula se escondendo como punhados de desejo.
As mulheres davam à luz filhos sem entender o porquê.
Nenhuma mão podia murchar. O mar em calma, os lagos cantavam.
Os vales resfolegavam com capim de alce. As estradas brilhavam brancas,
mas não de medo. Brancas de seus sonhos.
Ao longo dos campos, flores azuis de não-me-esqueças.
Mas ninguém se lembraria de nós. Éramos os últimos.