Hujedamej
Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
vad en gosse gjorde, det är nu längesen,
men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar,
Katthult, Lönneberga, det var den gossens hem.
Hujedamej sånt barn han var,
ej värre tänkas kan,
och Emil var det namn han bar,
ja, Emil hette han.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej
hu-jeda-jeda-mej
Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj.
Upp i Katthults flaggstång hissa' han sin lilla syster
stod sen lungt och såg henne hänga där på svaj.
Hujedamej sånt barn han var,
fast Ida var rätt nöjd,
ty ingen annan svävat har
på denna höga höjd.
Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan
dök på huvet ner och sen satt där stenhårt fast
uti mor sins soppskål, ty hans öron var för stora,
så det blev att fara till doktorn det med hast.
Hujedamej sånt barn han var,
tror inte också ni
att den som blott en soppskål har
vill ej ha gossar i?
Lyssna sen, govänner, så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i körsbärsti'n
Det var då han la sig full och full blev också grisen,
jojo, det var allt ett par sköna fyllesvin!
Hujedamej sånt barn han var,
men som godtemplare
stod Emil redan nästa da'
och det var kärt att se.
Vidare, govänner, så kan jag för er berätta
om den sorgens dag när han lurade sin far
till att köra stortån i en gillrad råttefälla,
av den stackars stortån blev det ej mycket kvar.
Hujedamej sånt barn han var,
han hävde samma dag
sju liter paltsmet på sin far
med nya friska tag.
Viljen I sen höra om ett annat hyss han gjorde ?
Det var när prostinnan en dag kom på besök.
Henne sökte Emil tutta eld på med ett brännglas,
det var nära ögat att hon gick upp i rök.
Hujedamej sånt barn han var
och som han bar sig åt.
Prostinnan tordes ej bli kvar
och mor hans föll i gråt.
Viljen I sen höra vad vår lilla Emil gjorde
när han börjat skolan, det var en skön bravad.
Utan varning dök han fram och kysste lärarinnan,
sånt går inte för sig, men kanske hon blev glad.
Hujedamej sånt barn han var,
så yr och kärleksfull!
Fast fröken tyckte han var rar
för den där kyssens skull.
Sen kan jag berätta om den gruvliga skandalen
uti Vimmerby på borgmästarens kalas.
Emil han red in i kort galopp i högtidssalen
och när han red ut, då låg nästan allt i kras.
Hujedamej sånt barn han var,
den fina tårtan for
rakt i planeten på en karl,
och gissa om han svor!
Och till sist, govänner, så kan jag för er berätta
hur i Trisseboda sin far han låste in.
När den arme sökte krypa ut igenom gluggen
fastna' han och hang där tills natten den bröt in.
Hujedamej sånt barn han var,
den Emil som jag minns.
Nog är sånt illdåd mot en far
det grymmaste som finns.
Hör nu på ,govänner, inte kan jag ju berätta
alla hemska hyss som vår Emil tog sig för.
Men i snickarboden fick han sitta alla dagar,
tänk på det, små barn, om ni denna visa hör.
Hujedamej sånt barn han var,
i hela Småland fanns
ej nån så vild som Emil var
och ingen annan stans.
Viljen I nu veta vem som visan diktat haver ?
Det är pigan Lina som uti lust och kval
tjänade i Katthult uti sina unga dagar,
ack, vem kan väl räkna de flydda årens tal?
Hujedamej sånt barn han var,
men nu så är han man,
och vi i Lönneberga har
ej bättre karl än han.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej,
hu-jeda-jeda-mej.
Hujedamej
Escutem agora, amigos, vou contar pra vocês
O que um garoto fez, faz tempo já,
Mas a lembrança ainda vive nos belos vales da Småland,
Katthult, Lönneberga, era a casa desse garoto.
Hujedamej, que criança ele era,
Não poderia ser pior,
E Emil era o nome que ele tinha,
Sim, ele se chamava Emil.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej
hu-jeda-jeda-mej
Escutem agora, amigos, vou contar pra vocês
O que nosso Emil fez um dia de maio lindo.
Subiu no mastro da bandeira de Katthult e içou sua irmãzinha,
Ficou lá tranquilo vendo ela balançar.
Hujedamej, que criança ele era,
Embora Ida estivesse bem satisfeita,
Pois ninguém mais havia balançado
Nessa altura tão alta.
A próxima travessura que ele fez foi quando ele na sopa de legumes
Mergulhou de cabeça e ficou preso lá dentro,
Na tigela da mãe, porque suas orelhas eram grandes demais,
Então teve que correr pro médico com urgência.
Hujedamej, que criança ele era,
Vocês não acham também
Que quem só tem uma tigela de sopa
Não quer meninos por perto?
Escutem então, amigos, vou contar pra vocês
O que nosso Emil fez um dia na época das cerejas.
Foi quando ele se embriagou e o porquinho também ficou bêbado,
Jojo, foi tudo um par de porcos bêbados!
Hujedamej, que criança ele era,
Mas como um bom abstêmio,
Emil já estava de pé no dia seguinte
E foi bonito de ver.
Continuando, amigos, posso contar pra vocês
Sobre o dia triste em que ele enganou seu pai
Fazendo-o colocar o dedão do pé numa armadilha de rato,
Do pobre dedão não sobrou muito.
Hujedamej, que criança ele era,
Ele jogou no mesmo dia
Sete litros de massa de bolinho no seu pai
Com novas energias.
Querem ouvir sobre outra travessura que ele fez?
Foi quando a esposa do pastor veio visitar.
Ele tentou colocar fogo nela com uma lupa,
Foi por pouco que ela não virou fumaça.
Hujedamej, que criança ele era
E como ele se comportou.
A esposa do pastor não se atreveu a ficar
E sua mãe caiu em prantos.
Querem ouvir o que nosso pequeno Emil fez
Quando começou a escola, foi uma bela bravata.
Sem aviso, ele apareceu e beijou a professora,
Isso não se faz, mas talvez ela tenha ficado feliz.
Hujedamej, que criança ele era,
Tão tonto e amoroso!
Embora a professora achasse que ele era adorável
Por causa daquele beijo.
Depois posso contar sobre o escândalo horrível
Em Vimmerby na festa do prefeito.
Emil entrou galopando na sala de festas
E quando saiu, quase tudo estava em pedaços.
Hujedamej, que criança ele era,
O lindo bolo foi
Direto na cara de um homem,
E adivinha se ele xingou!
E por fim, amigos, posso contar pra vocês
Como em Trisseboda ele trancou seu pai.
Quando o pobre tentou sair pela janela
Ele ficou preso lá até a noite cair.
Hujedamej, que criança ele era,
O Emil que eu me lembro.
Com certeza, tal maldade contra um pai
É a coisa mais cruel que existe.
Escutem agora, amigos, não posso contar
Todas as travessuras horríveis que nosso Emil fez.
Mas na marcenaria ele teve que ficar todos os dias,
Pensem nisso, crianças, se ouvirem esta canção.
Hujedamej, que criança ele era,
Em toda Småland não havia
Ninguém tão selvagem quanto Emil
E em nenhum outro lugar.
Querem saber quem escreveu esta canção?
É a empregada Lina que, em alegria e sofrimento,
Trabalhou em Katthult em seus jovens anos,
Ah, quem pode contar os anos que passaram?
Hujedamej, que criança ele era,
Mas agora ele é um homem,
E nós em Lönneberga não temos
Um homem melhor que ele.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej,
hu-jeda-jeda-mej.