Jag är en Konstnär
Ursäkta mig - jag tar en paus från livet
Jag tog klivet in i kaos och har nu tappat direktivet
Hat pumpar runt i mitt blod - jag har ett liv på 4 ord
Ständiga tankar på mord
Tankar som bankar mitt vett till en smet
Tills allting i mitt i huvudet är kluvet - du vet
För min del kan rätt lätt bli fel - jag är inte halv inte
Hel - inte slapp - inte stel - inte med i samma spel
Som vanligt folk - jag är i en annan värld
Liten och tärd - sliten och undernärd
Ondskefull och ful - bland obehag och strul
Ett trassel arsel som dräper för att ha kul
Det slog slint - jag gick blint runt i en labyrint
Stirra stint efter vägen ut - men skit tar aldrig slut
Jag blev besatt - skvatt galen - nu står det fel i manualen
Till min kropp för att ditt och datt saknas under min hatt
Så lång tid hade gått att varje mål redan var nått
Förtroendet redan förrått av kärleken som tynat bort
Sedan sveken släckte sista glöden på veken
Drog jag mig ut ur leken - blev en bitter och blek en
Som inte har sett dagsljus ända sen
Jag är en fiende av gryningen - skyr ljuset flyr för när den
Yttersta dagen är kommen håller obehag en fången
Och allting går om en…..
Jag är en konstnär med konstiga begär
Livet leker i en ständig misär
En konstnär en morbid karaktär
Som inte kommer med annat än besvär
Jag är en konstnär...
Ursäkta men jag är mitt uppe i en grej här!
Jag mejar - slaktar och drejar - betraktar och fejar
En tjej här - det går så där…
Jag hugger nog av henne på mitten och slänger den här shitten
Grotesk enkelhet min estetiska vision
Levrat blod - mögligt kött ger mig inspiration
I min ateljé råder ständig misär
Den ruttna substansen som flyter runt här
På mitt golv är mig inte till besvär - tvärt om
Jag vill ha det så här - det är bra som det är
Kändisskap - ähh! det skiter jag i…
Jag gör konst med knivar som penslar och kroppar som staffli
Jag har känsla för estetik och är uppfinningsrik med lik
Så reaktionerna blir starka från min växande publik
Den är näst intill unik - ja en egen konstform
Jag tar världen med storm - uppmärksamheten är enorm
Jag föredrar kvinnor - sprättar upp deras magar
Sliter ut lite hinnor - gör allt jag behagar
Gräver och slaskar bland flugor och maskar
Och biter av organ som jag lägger i små askar
Min ångest kommer alltid för sent och mitt minne är
Klent - enligt mig är mitt samvete rent
Som smuts jag knullar ruttna kroppar på min hutch
Å lever på offrets börs - "en utsugare…usch!"
Jag skiter totalt i moral och etik
Men att knulla sig rik är som att pulla ett lik
Det går inte - man når inte sitt mål
Fast man ger allt man tål - blir resultatet ett uppfläkt bål
Som måste sys ihop med tråd och nål - (lita på mig!)
Jag har sett tarmar ringla bland könshår och svål
På folk som jag tog kol på - stack in mitt kalla stål och slet runt
Tills att dom låg i en köttig kletig bunt
Såg paniken hörde skriken dom led nåt förfärligt
Osmakligt farligt men äcklande härligt…
"jag är konstnär och mina lagar gör jag själv!"
Jag är en konstnär med konstiga begär
Livet leker i en ständig misär
En konstnär en morbid karaktär
Som inte kommer med annat än besvär
Jag är en konstnär...
När jag blir stissig - då vill jag mörda
Världen känns pissig - och jag vill skörda
Vi kan inte låta bli… min skitzofreni är hård
Och det är bara mitt andra jag som får psykiatrisk vård
Mitt skitzofrena jag brukar lätta sin börda
Genom att döda - slå folk röda - och se dom förblöda
Känslorna som poppar up i mig toppar varje grej
Ingenting kan stoppa mig - hahaha… "nej!?
Vad skrattar jag åt - det är ju vanvett!"
Ähh… släpp mig din jävla mes det här känns helt rätt
Ingen kan säga att mitt konstsätt är snett
För alla som sett det skett gör samlingen komplett
Utom jag som får fly var enda dag
När jag vaknar dränkt i blod och undrar: var det jag?
Var är jag? - hallå! - vad har jag gjort
Aoouuufffff… måste springa - och det fort!
Jag miste min sans - tappa min livsbalans
Och jäktade runt i cirklar och bet i min svans
Det fanns bara en väg ut - jag tar mitt liv det är akut! ahhhh...
Jag snitta handleden - satan vad det spruta...
Blod!!! det kom som en flod
Inte i klass med massmord - men jag förstod
Det var döden jag skulle möta - för min ondska skulle jag böta
Läggas i en kista och bli till röta
Jag var en konstnär med konstiga begär
Livet lekte men nu ligger jag här
En konstnär en morbid karaktär
Som äntligen funnit sin rätta atmosfär
Eu Sou um Artista
Desculpa, mas eu tô tirando uma pausa da vida
Entrei no caos e agora perdi a direção
Ódio bombeando no meu sangue - eu tenho uma vida em 4 palavras
Pensamentos constantes sobre assassinato
Pensamentos que batem na minha cabeça como uma massa
Até que tudo na minha mente fique dividido - você sabe
Pra mim, o certo pode facilmente se tornar errado - eu não sou metade
Inteiro - não sou relaxado - não sou rígido - não tô no mesmo jogo
Que o povo comum - eu tô em um mundo diferente
Pequeno e desgastado - cansado e subnutrido
Malévolo e feio - entre desconforto e confusão
Um emaranhado que mata só pra se divertir
Deu tudo errado - eu andei cego em um labirinto
Olhei fixo procurando a saída - mas a merda nunca acaba
Fiquei obcecado - completamente louco - agora tá tudo errado no manual
Pro meu corpo, porque isso e aquilo faltam debaixo do meu chapéu
Tanto tempo se passou que cada meta já foi alcançada
A confiança já foi traída pelo amor que se apagou
Depois que as traições apagaram a última chama da vela
Eu me afastei do jogo - me tornei um amargo e pálido
Que não vê a luz do dia desde então
Eu sou um inimigo do amanhecer - fujo da luz, porque quando ela
Chega, o dia final vem e o desconforto mantém alguém preso
E tudo recomeça...
Eu sou um artista com desejos estranhos
A vida brinca em uma miséria constante
Um artista, um caráter mórbido
Que não traz nada além de problemas
Eu sou um artista...
Desculpa, mas eu tô no meio de uma coisa aqui!
Eu corto - mato e giro - observo e limpo
Uma garota aqui - tá indo mais ou menos...
Eu provavelmente vou cortá-la ao meio e jogar essa merda fora
Grotesca simplicidade, minha visão estética
Sangue coagulado - carne podre me dá inspiração
Na minha ateliê reina a miséria constante
A substância podre que flutua por aqui
No meu chão não me incomoda - pelo contrário
Eu quero assim - tá bom como tá
Fama - ahh! tô nem aí...
Eu faço arte com facas como pincéis e corpos como cavaletes
Eu tenho sensibilidade para estética e sou inventivo com cadáveres
Então as reações são intensas do meu público crescente
É quase única - sim, uma forma de arte própria
Eu pego o mundo de assalto - a atenção é enorme
Eu prefiro mulheres - abro suas barrigas
Arranco um pouco de membranas - faço tudo que eu quero
Cavo e mexo entre moscas e vermes
E mordo órgãos que coloco em pequenas caixas
Minha ansiedade sempre chega tarde e minha memória é
Fraca - pra mim, minha consciência é limpa
Como sujeira, eu transo com corpos podres na minha cama
E vivo às custas da vítima - "um sugador...eca!"
Eu tô nem aí pra moral e ética
Mas transar pra ficar rico é como se masturbar com um cadáver
Não rola - você não chega ao seu objetivo
Mesmo dando tudo que aguenta - o resultado é um corpo aberto
Que precisa ser costurado com linha e agulha - (confia em mim!)
Eu vi intestinos se contorcendo entre pelos pubianos e gordura
Em pessoas que eu matei - enfiei meu aço frio e arranquei
Até que eles estavam em um monte carnudo e pegajoso
Vi o pânico, ouvi os gritos, eles sofreram algo horrível
Desagradável e perigoso, mas repulsivamente maravilhoso...
"Eu sou artista e faço minhas próprias regras!"
Eu sou um artista com desejos estranhos
A vida brinca em uma miséria constante
Um artista, um caráter mórbido
Que não traz nada além de problemas
Eu sou um artista...
Quando eu fico agitado - eu quero matar
O mundo parece uma merda - e eu quero colher
Não conseguimos evitar... minha esquizofrenia é pesada
E só meu outro eu recebe cuidados psiquiátricos
Meu eu esquizofrênico costuma aliviar seu fardo
Matando - batendo nas pessoas até elas sangrarem
As emoções que surgem em mim superam tudo
Nada pode me parar - hahaha... "não!?"
Do que eu tô rindo - isso é loucura!"
Ahh... me solta, seu filho da puta, isso tá certo
Ninguém pode dizer que meu jeito de fazer arte tá errado
Porque todos que viram isso acontecer completam a coleção
Exceto eu, que tenho que fugir todo dia
Quando eu acordo mergulhado em sangue e me pergunto: fui eu?
Onde estou? - alô! - o que eu fiz
Aouufffff... preciso correr - e rápido!
Eu perdi a razão - perdi meu equilíbrio
E corri em círculos mordendo meu próprio rabo
Só havia um jeito de sair - eu vou tirar minha vida, é urgente! ahhhh...
Eu cortei o pulso - caramba, como jorrou...
Sangue!!! veio como um rio
Não é comparável a um massacre - mas eu entendi
Era a morte que eu ia encontrar - por minha maldade eu teria que pagar
Ser colocado em um caixão e apodrecer
Eu era um artista com desejos estranhos
A vida brincava, mas agora eu tô aqui
Um artista, um caráter mórbido
Que finalmente encontrou sua verdadeira atmosfera.