As de loften brekke
Om my hinne falle
Folken en fijannen
It bloed beklaait it griene gers
Mei bile en mei skyld
Slach ik yn it rûn sa wyld
Myn ear, myn lân, dit is wêr’t ik stjer
It paad foarút is no foar dy
Walhalla wachtet al op my
De Aesir en de Vanir, sy komme tichterby
Walhalla wachtet al op my
De loften brekke iepen
Striidgoadinnen ferskine
Myn geast ferdizet
De bylden yn myn kop
Myn soan fjochtet fierderop
Sakjend troch de knibbels raas ik út
De blêden fan Glasir glimkje yn it ljocht
Ik meitsje my no klear, foar myn lêste tocht
Heidrun weidet oan ‘e tûken fan ‘e Goadebeam
En boppe de westerdoar saait in grutte earn
Os Céus se Rompem
Se minha sombra cair
O povo é um inimigo
O sangue mancha a grama verde
Com faca e com culpa
Eu luto no campo tão feroz
Minha honra, minha terra, é aqui que eu morro
O caminho à frente é agora pra você
Valhalla já está me esperando
Os Aesir e os Vanir, eles estão se aproximando
Valhalla já está me esperando
Os céus se rompem abertos
Deusas da batalha aparecem
Meu espírito se eleva
As imagens na minha mente
Meu filho luta mais adiante
Desabando pelos joelhos, eu grito
As folhas de Glasir brilham à luz
Estou me preparando agora, para minha última jornada
Heidrun pastando nos galhos da Árvore dos Deuses
E acima da porta oeste, um grande águia voa