Elsinore
I ett tornrum av sten, bakom galler av järn
Och en tillsluten port av solidaste trä
Med en smärta som gror som en svulst i hans bröst
Står han och sneglar mot Sveriges kust
I dyster begrundan av sin ömkliga lott
Att försmäkta på Elsinore slott
En gång var han lycklig och fri och dansant;
En damernas gunstling, så skön och galant
En prins utan högmod, en välkommen vän
Saväl i palats som dom enklaste hem
Den siste man trott skulle få tyna bort
I tornet på Elsinore slott
Han red ut i världen i ungdomens dar
Och såg med bestörtning hur orätt det var
Att folket gick under av sjukdom och svält
För att härskarnas girighet saknade gräns
Men den insikten borde han nog inte fått
För den förde till Elsinore slott
Han sålde sin boskap, sin mark och sitt slott
Och allt det han tjänade skänkte han bort
Men den som får gåvor vill ofta ha mer
Och när hjälpen tar slut blir den nödställde vred
Så han skördade ont av det goda han sått;
Därför bor han på Elsinore slott
En prins utan pengar bemöts med förakt
Av alla dom andra som tillhör hans klass
En ädling som vågar ta folkets parti
Blir hälsad med kyla och ögon av is
För där ondskan får reda är godhet ett brott;
Så han sändes till Elsinore slott
Så nu lever han här i livslång exil;
Förskjuten av fattig, föraktad av rik
Vågorna glittrar i rött och i guld
När skymningen sänker sej vid Öresund
Han sneglar mot Sverige, han ser inget hopp;
Ingen friges från Elsinore slott
Elsinore
Em uma torre de pedra, atrás de grades de ferro
E uma porta fechada de madeira sólida
Com uma dor que cresce como um tumor em seu peito
Ele fica olhando para a costa da Suécia
Em sombria reflexão sobre seu triste destino
De murchar no castelo de Elsinore
Uma vez ele foi feliz, livre e dançante;
Um favorito das damas, tão belo e elegante
Um príncipe sem arrogância, um amigo bem-vindo
Tanto em palácios quanto nas casas mais simples
O último homem que se pensou que iria definhar
Na torre do castelo de Elsinore
Ele saiu pelo mundo em seus anos de juventude
E viu com espanto quão injusto era
Que o povo perecia por doenças e fome
Por causa da ganância dos governantes que não tinha limites
Mas essa percepção ele não deveria ter tido
Pois a levou ao castelo de Elsinore
Ele vendeu seu gado, suas terras e seu castelo
E tudo que ganhou ele doou
Mas quem recebe presentes muitas vezes quer mais
E quando a ajuda acaba, o necessitado fica furioso
Assim, ele colheu o mal do bem que plantou;
Por isso vive no castelo de Elsinore
Um príncipe sem dinheiro é tratado com desprezo
Por todos os outros que pertencem à sua classe
Um nobre que ousa tomar o partido do povo
É recebido com frieza e olhares de gelo
Pois onde a maldade reina, a bondade é um crime;
Assim, ele foi enviado ao castelo de Elsinore
Agora ele vive aqui em exílio perpétuo;
Rejeitado pelos pobres, desprezado pelos ricos
As ondas brilham em vermelho e dourado
Quando a escuridão se aproxima em Öresund
Ele olha para a Suécia, não vê esperança alguma;
Ninguém é libertado do castelo de Elsinore