Tankar Vid 50
Jag uppnådde mer än jag någonsin drömt
Jag har upplevt så mycket att hälften är glömt
Men nu är jag tillbaks där jag börja, min vän;
Jag är ensam igen
Femtio fyllda, med fullvuxna barn
På väggen hänger trofeer på rad
Men guldskivor har inget värde för den
Som är ensam igen
Framgången kom, och nya vänner med den
Ja, doften av pengar känner många igen
Herregud, vilken fest; Jag förstår inte än
Hur jag överlevt
Jag ångrar dock inget, det var värt varje spänn
Jag skulle med glädje göra om det igen
Och minnena är som en kär gammal vän
I min ensamhet
Mitt jobb har jag skött, mina barn likaså
Och vännerna vet nog precis var jag står
Men kärleken liknar en ren katastrof
Nu i efterhand
Jag har frossat i kvinnor, och blitt älskad som få
Dom har fått min respekt, och allt dom pekade på
Men ingen av dom har någonsin lyckats förstå
Vad jag är för en man
Några dras till den spänning som finns i mitt jobb
Där man reser och festar, med dom ger ofta opp
När det visar sej att också stjärnorna
Bleknar i gryningen
Andra vill ha en man som är i balans
Som är hemkär och lugn, och som känner sin plats
Men har man sett halva världen kan man aldrig mer
Låta sej tämjas, min vän
Jag drömmer om någon som kan ge mej ro
Och hålla mej ung, och sen ger mej passion
Jag kräver ju allt, slentrianen är det
Som jag fruktar mest
Jag blir aldrig bitter, det är emot min natur
Men jag funderar ibland på hur den kvinna ser ut
Som inser att i denna trygga figur
Bor ett kärleksdjur
Dagen är kylig, hösten är klar
Himlen är ovanligt vacker i dag
Jag tror jag ska göra som jag
Brukade göra för längesen;
Jag går ner till havet och sätter mej ner
Och känner hur vindarna blåser mej ren
Vem vet, kanske dyker ett nytt fenomen
Upp ur vågorna
Reflexões aos 50
Eu alcancei mais do que eu jamais sonhei
Eu vivi tanto que metade já se foi
Mas agora estou de volta onde comecei, meu amigo;
Estou sozinho de novo
Cinquenta anos, com filhos crescidos
Na parede, troféus em fila
Mas discos de ouro não têm valor para quem
Está sozinho de novo
O sucesso veio, e novos amigos também
Sim, o cheiro de dinheiro muitos reconhecem
Meu Deus, que festa; ainda não entendo
Como eu sobrevivi
Mas não me arrependo de nada, valeu cada centavo
Eu faria tudo de novo com prazer
E as memórias são como um velho amigo
Na minha solidão
Eu cuidei do meu trabalho, meus filhos também
E os amigos sabem bem onde eu estou
Mas o amor é como uma verdadeira catástrofe
Agora, olhando pra trás
Eu me entreguei a mulheres, e fui amado como poucos
Elas ganharam meu respeito, e tudo que apontaram
Mas nenhuma delas nunca conseguiu entender
Que tipo de homem eu sou
Alguns se atraem pela adrenalina do meu trabalho
Onde se viaja e se festeja, mas muitos desistem
Quando percebem que até as estrelas
Desvanecem ao amanhecer
Outros querem um homem que esteja em equilíbrio
Que seja caseiro e calmo, e que saiba seu lugar
Mas quem já viu metade do mundo nunca mais
Deixa ser domado, meu amigo
Eu sonho com alguém que possa me dar paz
E me mantenha jovem, e depois me dê paixão
Eu exijo tudo, a rotina é o que eu
Mais temo na vida
Nunca fico amargo, isso vai contra minha natureza
Mas às vezes me pergunto como é a mulher
Que percebe que nesta figura segura
Habita um ser amoroso
O dia está frio, o outono é claro
O céu está incomumente bonito hoje
Acho que vou fazer como eu
Costumava fazer há muito tempo;
Vou descer até o mar e me sentar
E sentir como os ventos me limpam
Quem sabe, talvez um novo fenômeno
Surja das ondas