395px

Som em uma Cidade Fantasma

Björn Afzelius

Som I En Spökstad

Med själen mörkare än himlen
Lämnar hon barnen bakom grinden
Och skyndar genom morgonvinden
För att nå det tåg som går på timmen

Runt henne reser sej betongen
Högre än murarna runt fången
I allas ögon på perrsongen
Skådar hon samma tysta ångest

Tretti minuter in till staden
För att tjäna ihop till bröd för dagen
Kupén är tystare än graven;
Tyst som i en spökstad

Men djupt i var människa
Glittrar en droppe så ren och klar;
Källan till frihetens hav

Med själen lika grå som himlen
Och med dödens trötthet i sitt sinne
Hämtar hon barnen bakom grinden
Ännu en dag är snart ett minne

Men när alla sover ska hon drömma
Och TV'n hjälpa till att glömma
Att här är alla röster stumma;
Som i en spökstad

För djupt i var människa
Brinner en låga så ren och klar;
Längtan till frihetens hav

Som em uma Cidade Fantasma

Com a alma mais escura que o céu
Deixa as crianças pra trás no portão
E corre pelo vento da manhã
Pra pegar o trem que sai na hora

Ao seu redor, o concreto se ergue
Mais alto que as paredes da prisão
Nos olhos de todos na plataforma
Ela vê a mesma angústia silenciosa

Trinta minutos até a cidade
Pra juntar grana pro pão do dia
O vagão é mais silencioso que a cova;
Silencioso como em uma cidade fantasma

Mas bem dentro de cada pessoa
Brilha uma gota tão pura e clara;
A fonte do mar da liberdade

Com a alma tão cinza quanto o céu
E com o cansaço da morte na mente
Busca as crianças atrás do portão
Mais um dia logo será uma lembrança

Mas quando todos dormirem, ela vai sonhar
E a TV vai ajudar a esquecer
Que aqui todas as vozes estão mudas;
Como em uma cidade fantasma

Pois bem dentro de cada pessoa
Arde uma chama tão pura e clara;
A saudade do mar da liberdade