395px

Dezenove Anos

Björn Afzelius

Nitton År

Drömmarna tog slut när skolan var förbi
Var det verkligen så här min framtid skulle bli?
Nitton år och utanför, och ingen verkar bry sig om varför

Min dag har bli'tt så lång, min natt en evighet
Jag driver utan mål på ett hav av ensamhet
Men kroppen är ju ung och stärk;
Varför vill ni inte låta mig få visa vad jag kan?

Ni kan väl ge mig en chans, ge mig ett hopp
Ge mig nå'nting att tro på
Jag vill ha en uppgift, jag vill ha en plats;
Jag vill ha en framtid

Jag skapar ingenting, jag ligger folk till last.
Jag anklagar mej själv, det är mitt allra värsta straff.
Ni slösar med mitt enda liv;
Kan det verkligen betala sej att ställa mej bredvid?

Dezenove Anos

Os sonhos acabaram quando a escola terminou
Era realmente assim que meu futuro ia ser?
Dezenove anos e lá fora, e ninguém parece se importar com o porquê

Meu dia ficou tão longo, minha noite uma eternidade
Eu flutuo sem rumo em um mar de solidão
Mas meu corpo é jovem e forte;
Por que vocês não me deixam mostrar do que sou capaz?

Vocês podem me dar uma chance, me dar uma esperança
Me dar algo em que acreditar
Eu quero uma missão, eu quero um lugar;
Eu quero um futuro

Eu não crio nada, só sou um peso para os outros.
Eu me culpo, essa é minha pior punição.
Vocês desperdiçam minha única vida;
Será que realmente vale a pena me deixar de lado?