Ulf Brännare
Jag hade tyckt rätt länge att lyan kändes trång;
Vi var fyra I en tvåa I Skärholmens betong
Det var fylleri och slagsmål därhemma varje dag
Så tro mig när jag säjer att jag inte mådde bra
Nej, jag ville ut och andas, och en kväll, när jag var tolv
Så låna jag en Merca och drog mot Göteborg
I hundrafemti knutar, när natten far förbi
Och regnet slår mot vindrutan, så känner man sej fri
Men fartdårar ska jagas, det vet både du och jag
Och en minderårig biltjuv utgör inget undantag
Och dom fick mig att ta risker så hälften kunde räckt
Och när dom äntligen bände loss mig var näsan också knäckt
Så jag hamnade på anstalt, nånstans på Södertörn
Men att sitta bakom hönsnät är inget för en örn
Så när dom andra hade lärt mig tillräckligt om sitt jobb
Så börja karriären med ett fyra meters hopp
Men jag måste nog bekänna, I ärlighetens namn
Att även utbildade tjuvar kan va fumliga
Och en trettonårig småtjuv ror sällan nåt I land
För också stötarna som lyckas är rätt klumpiga
Så jag åkte fram och åter på kåken några år
Där tror dom man ska mjukna men hatet gör en hård
För varje gång jag mucka så stod det alltmer klart
Att löftet om att få en chans är inget mer än prat
Nej, den enda chans för såna som fastnat I min värld
Är att gå vidare och utveckla det enda jobb man lärt
Och vid tjugo var jag oslagbar, och det var alltid samma kick
När burken väl var öppnad, att kolla vad man fick
Men tjacket kom emellan, och det började gå snett
Så jag klanta mig I Malmö, och nu blev det jävligt hett
Och efter tre dygn I en Folka, utan mat och utan sömn
Så högg dom mig I Småland när jag körde ut I sjön
Så dom skicka mig till Kumla, och dom gav mej fyra år
För min mapp var lika tjock som för dom farliga
Men det värsta var att pliten visste att jag hade stål
Och dom är för jävliga mot dom som har besparingar
Det börjar gå mot sommar, snart är det dags att dra
En anständig semester har väl alla rätt att ta?
En del snor bakom skrivbord, en del I bankvalven;
Så oss tjyvjävlar emellan: Var ligger skillnaden?
Ulf Brännare
Eu já achava há um tempo que o lugar era apertado;
Éramos quatro em um dois quartos no concreto de Skärholmen.
Era bebida e briga em casa todo dia,
Então acredite quando eu digo que eu não estava bem.
Não, eu queria sair e respirar, e numa noite, quando eu tinha doze,
Eu peguei um Merca emprestado e fui em direção a Gotemburgo.
A cento e cinquenta por hora, enquanto a noite passava,
E a chuva batia no para-brisa, então você se sente livre.
Mas os apressados devem ser perseguidos, isso você e eu sabemos,
E um ladrão de carro menor de idade não é exceção.
E eles me fizeram correr riscos que metade poderia ter sido suficiente,
E quando finalmente me soltaram, meu nariz também estava quebrado.
Então eu acabei em um centro de detenção, em algum lugar em Södertörn,
Mas ficar atrás de uma grade não é coisa de águia.
Então, quando os outros me ensinaram o suficiente sobre o trabalho deles,
Minha carreira começou com um salto de quatro metros.
Mas eu devo confessar, em nome da honestidade,
Que até ladrões treinados podem ser desajeitados.
E um pequeno ladrão de treze anos raramente consegue algo,
Pois até os golpes que dão certo são bem desastrados.
Então eu fui e voltei na cadeia por alguns anos,
Lá eles acham que você vai amolecer, mas o ódio te deixa duro.
A cada vez que eu saía, ficava cada vez mais claro,
Que a promessa de uma chance não é nada além de conversa.
Não, a única chance para quem ficou preso no meu mundo
É seguir em frente e desenvolver o único trabalho que aprendeu.
E aos vinte eu era imbatível, e sempre era a mesma adrenalina,
Quando a lata finalmente era aberta, ver o que eu ganhava.
Mas a droga entrou no meio, e as coisas começaram a dar errado,
Então eu me ferrei em Malmö, e agora ficou bem quente.
E depois de três dias em um Folka, sem comida e sem sono,
Eles me pegaram em Småland quando eu saí para o lago.
Então me mandaram para Kumla, e me deram quatro anos,
Pois meu dossiê era tão grosso quanto o dos perigosos.
Mas o pior foi que o carcereiro sabia que eu tinha aço,
E eles são muito cruéis com quem tem economias.
Está começando a chegar o verão, logo é hora de ir embora;
Todo mundo tem direito a umas férias decentes, não é?
Uns roubam atrás da mesa, outros nos cofres;
Então, entre nós ladrões: qual é a diferença?