Tid Att Leva, Dags Att Dö
Jag vandrar längs stenarna på kyrkogården
Jag sneglar och läser och räknar ut åren
Dom flesta blev gamla, så vitt jag kan se
Men där finns också andra jag själv överlevt
Hur var deras drömmar, hur blev deras öden?
Hur såg dom på livet, hur såg dom på döden?
Hur många blev falska med vilje och vett?
Och hur många gick under för det som var rätt?
Tid att leva, dags att dö
Dags att så sitt eget frö
Tiden läker inga sår
Gärningen skall alltid bestå
Man säjer att kärleken rår över livet
Och att mänskan är kärleken tar man för givet
Men, vännen, jag frågar dej ändå ikväll:
Är det möjligt att älska nån mer än sej själv?
Tid att leva, dags att dö
Dags att så sitt eget frö
Tiden läker inga sår
Gärningen skall alltid bestå
Hora de Viver, Hora de Morrer
Eu caminho entre as pedras do cemitério
Eu olho e leio e conto os anos
A maioria envelheceu, pelo que posso ver
Mas também há outros que eu mesmo superei
Como eram seus sonhos, como foram seus destinos?
Como viam a vida, como viam a morte?
Quantos se tornaram falsos de propósito e razão?
E quantos se perderam pelo que era certo?
Hora de viver, hora de morrer
Hora de plantar sua própria semente
O tempo não cura feridas
A ação sempre permanecerá
Dizem que o amor governa a vida
E que a humanidade é o amor que se toma como certo
Mas, amigo, eu te pergunto esta noite:
É possível amar alguém mais do que a si mesmo?
Hora de viver, hora de morrer
Hora de plantar sua própria semente
O tempo não cura feridas
A ação sempre permanecerá