Straffad
Om man är född bland proletärer, och gör narkotika affärer.
Och är man en gång redan straffad, så är det lätt att man blir haffad.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
(Vers 1)
Ett porthus av fördomar, stämplad I min panna.
Samhällets moral som är byggt på nåt helt annat.
Gör mig förbannad, en etik utan mening.
Herr och fru Svensson med förutfattad mening.
Jag vet vem jag var men jag känner mig själv nu.
Titta mig I ögonen, sanningen kommer fram till slut.
Vadfan vet ni om oss? Hurfan tänker ni?
Har ni sett våran uppväxt, våra liv?
Ni rullar ut den röda mattan framför era fötter.
Slänger en blick, jag vet hur ni tänker!
Ni kollar på mig som, jag vore nå' rovdjur.
Tänker för dig själv, dom där ska låsas in I en bur.
Vem är du? - Som spottar oss I våra ansikten.
Vem är du? - Utan stolthet och realism.
Vem är du? - Som inte känner oss va.
Vem är du? - Människan utan respekt nu!
(Ref)
Om man är född bland proletärer, och gör narkotika affärer.
Och är man en gång redan straffad, så är det lätt att man blir haffad.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
(Vers 2)
Min frihet, den förlora jag för länge sen.
Tretton år, första dagen på behandlingshem.
Ända sen den dagen, fängslad utan galler.
Står på öppet fält men det svider I mina handleder.
Inga handklovar, men samhället knulla mig.
Felaktig behandling, måste ha skapat mig.
Aldrig vart nån pundare men drogerna fanns där.
När grabbarna blev inlåsta satt jag redan där.
Straffad av systemet, så folk kan se ner på mig.
Peka åt sina barn, bli aldrig som han okej!
Hur ska man ändras utan en andra chans?
Dömd livet ut om man en gång är straffad!
(Ref)
Om man är född bland proletärer, och gör narkotika affärer.
Och är man en gång redan straffad, så är det lätt att man blir haffad.
Punido
Se você nasce entre proletários, e faz negócios com drogas.
E se uma vez já foi punido, é fácil ser pego de novo.
Eu sinto falta da minha liberdade agora, e do tapinha no meu ombro.
Eu sinto falta da minha liberdade agora, e do tapinha no meu ombro.
(Verso 1)
Uma porta de preconceitos, marcada na minha testa.
A moral da sociedade que é construída em algo totalmente diferente.
Me deixa puto, uma etiqueta sem sentido.
Senhor e senhora Svensson com suas ideias preconcebidas.
Eu sei quem eu era, mas agora me conheço.
Olhe nos meus olhos, a verdade aparece no final.
Que porra vocês sabem sobre nós? Como vocês pensam?
Vocês viram nossa infância, nossas vidas?
Vocês estendem o tapete vermelho aos seus pés.
Dão uma olhada, eu sei como vocês pensam!
Vocês me olham como se eu fosse uma fera.
Pensam por si mesmos, esses aí devem ser trancados em uma jaula.
Quem é você? - Que nos cospe na cara.
Quem é você? - Sem orgulho e sem realismo.
Quem é você? - Que não nos conhece, né?
Quem é você? - A pessoa sem respeito agora!
(Refrão)
Se você nasce entre proletários, e faz negócios com drogas.
E se uma vez já foi punido, é fácil ser pego de novo.
Eu sinto falta da minha liberdade agora, e do tapinha no meu ombro.
Eu sinto falta da minha liberdade agora, e do tapinha no meu ombro.
(Verso 2)
Minha liberdade, eu a perdi há muito tempo.
Treze anos, primeiro dia em um centro de tratamento.
Desde aquele dia, preso sem grades.
Estou em campo aberto, mas arde nos meus pulsos.
Sem algemas, mas a sociedade me fode.
Tratamento errado, deve ter me criado assim.
Nunca fui um viciado, mas as drogas estavam lá.
Quando os caras foram trancados, eu já estava lá.
Punido pelo sistema, para que as pessoas possam olhar para baixo em mim.
Apontam para seus filhos, nunca sejam como ele, tá bom!
Como mudar sem uma segunda chance?
Condenado para a vida toda se uma vez foi punido!
(Refrão)
Se você nasce entre proletários, e faz negócios com drogas.
E se uma vez já foi punido, é fácil ser pego de novo.