Kungarna Af Stan 1
Enligt ryktena som gick så skulle vi inte varit där.
För döda talar inte, men vi var där jag svär .
Vi mutade in ett stycke land och gjorde det till vårt.
Vi hade egna lagar och ett eget språk.
Vi klädde oss till narrar, vi var inte till lags.
Om någon spottade på oss så spottade vi tillbaks.
Tillsammans blev vi starka ja tillsammans blev vi vi.
Vi rätade på ryggarna i vår egen monarki.
För det var vi som inte passa in eller platsade i något lag.
Det var vi som fann varandra där ingen ställde krav.
Där vände vi på hierarkin och skrattade åt allt.
Och bänkarna blev tronerna när narrarna fick kronorna.
Så buga dig åt kungarna af stan.
Vissa tittade upp på oss och andra tittade ner.
Men vi hade varandra så vad brydde vi oss om det.
För deras det blev vårat och några få blev fler.
Och har man bara vänner vad behöver man ha mer.
Men tiden den flöt på och dom böt gräset ut mot sten och när vi vände våra ryggar
tog dom bort parkbänkarna med. Men jag blir inte sne för det för jag tog med mig
mycket mer för jag kommer aldrig mer att bara ställa mig bredvid.
Ja tiden gick och vi försvann, försvann åt olika håll.
Vissa dom har kottar nu och andra spelar golf.
Och fastän bänkarna är borta flyter vattnet liksom på.
Och nya kungar kommer där andra kungar går.
För alla passar inte in eller platsar i något lag.
Se till att finn varandra där ingen ställer krav.
Där skrattar ni åt hierarkin där skrattar ni åt allt.
Och fast andra skrattar åt er så lovar jag att skratta med.
Er dom nya kungarna af stan.
Os Reis da Cidade 1
Segundo os boatos que rolaram, não deveríamos estar lá.
Pois os mortos não falam, mas eu juro que estávamos lá.
Nós tomamos um pedaço de terra e fizemos dele nosso.
Tínhamos nossas próprias leis e uma língua só nossa.
Nos vestimos de palhaços, não éramos do tipo que se submete.
Se alguém cuspisse em nós, cuspíamos de volta.
Juntos nos tornamos fortes, sim, juntos éramos nós.
Erguemos nossas costas em nossa própria monarquia.
Pois éramos nós que não cabíamos ou não nos encaixávamos em nenhum time.
Fomos nós que nos encontramos onde ninguém exigia nada.
Lá viramos a hierarquia e rimos de tudo.
E os bancos se tornaram tronos quando os palhaços ganharam as coroas.
Então se curve aos reis da cidade.
Alguns olhavam para nós e outros olhavam para baixo.
Mas tínhamos uns aos outros, então que se dane isso.
Pois o que era deles se tornou nosso e alguns poucos se tornaram mais.
E se você só tem amigos, o que mais você precisa?
Mas o tempo passou e eles trocaram a grama por pedras e quando viramos as costas
eles levaram os bancos também. Mas não fico bravo com isso, pois levei comigo
muito mais, pois nunca mais vou apenas ficar de lado.
Sim, o tempo passou e nós desaparecemos, desaparecemos em direções diferentes.
Alguns agora têm filhos e outros jogam golfe.
E mesmo que os bancos tenham sumido, a água continua a fluir.
E novos reis vêm enquanto outros reis vão.
Pois nem todos se encaixam ou pertencem a algum time.
Certifique-se de encontrar uns aos outros onde ninguém exige nada.
Lá vocês riem da hierarquia, lá vocês riem de tudo.
E mesmo que outros riam de vocês, eu prometo rir junto.
Vocês, os novos reis da cidade.