Var jag går
Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst.
Det är Herden god. Väl var han döder,
Men han lever i all evighet.
Sina får han följer, vårdar, föder
Med osäglig trofasthet,
Allt vad vi till evig tid behöva,
Allt för evigt ha vi i vår vän.
Allt som här vårt hjärta kan bedröva,
Känner han och hjälper det igen.
Väl försvinner ofta vännen kära,
Men han sade själv: En liten tid
,
Sen en tid igen, och jag är nära,
Då blir åter fröjd och frid.
Sen en tid igen, och jag är nära,
Då blir åter fröjd och frid.
Onde quer que eu vá
Onde quer que eu vá, em florestas, montanhas e vales,
Um amigo me acompanha, eu ouço sua voz.
Ele é invisível, mas fala,
Às vezes traz aviso, às vezes traz consolo.
É o Bom Pastor. Ele já morreu,
Mas vive para sempre.
Suas ovelhas ele cuida, protege, alimenta
Com uma lealdade indescritível,
Tudo que precisamos para a eternidade,
Tudo que temos para sempre em nosso amigo.
Tudo que aqui pode entristecer nosso coração,
Ele sente e ajuda a curar.
Embora o querido amigo muitas vezes desapareça,
Mas ele mesmo disse: Um pouco de tempo
,
Depois de um tempo novamente, e eu estou perto,
Então haverá alegria e paz novamente.
Depois de um tempo novamente, e eu estou perto,
Então haverá alegria e paz novamente.