Balladen Om Den Kaxiga Myran
Jag uppstämma vill min lyra,
fast det blott är en gitarr,
och berätta om en myra
som gick ut att leta barr.
Han gick ut i morgondiset
sen han druckit sin choklad,
och försvann i lingonriset
både mätt och nöjd och glad,
både mätt och nöjd och glad.
Det var långan väg att vandra,
det var långt till närmsta tall.
Han kom bort ifrån dom andra,
men var glad i alla fall.
Femti meter ifrån stacken,
just när solnedgången kom,
hitta han ett barr på backen
som han tyckte mycket om,
som han tyckte mycket om.
För att lyfta fick han stånka,
han fick spänna varje lem.
Men så började han kånka
på det fina barret hem.
När han gått i fyra timmar
kom han till en ölbutelj.
Han såg allting som i dimma,
börstet hävdes som en bälj,
bröstet hävdes som en bälj.
Den låg kvar sen förra lördan.
"Jag ska släcka törsten min",
tänkte han, och lade bördan
utanför och klättra in.
Han drack upp den sista droppen
som fanns kvar i den butelj.
Sedan slog han sig för kroppen
och skrek ut "Jag är en älg!",
och skrek ut "Jag är en älg!".
"Ej ett barr jag drar till tjället,
nej nu ska jag ta mig fan,
lämna skogen och istället
vända upp och ner på stan!"
Men han kom aldrig till staden,
något spärrade hans stig.
En koloss där låg bland bladen,
och vår myra hejdar sig,
och vår myra hejdar sig.
Den var hiskelig att skåda,
den var stor och den var grå.
Och vår myra skrek "Anåda
om du hindrar mig att gå!"
Han for ilsken på kolossen
som låg utsträckt i hans väg,
men vår myra kom ej loss sen,
han satt fast som i en deg,
han satt fast som i en deg.
Sorgligt slutar denna sången,
myran stretade och drog.
Men kolossen höll 'en fången
tills han svalt ihjäl och dog.
Undvik alkoholets yra,
du blir stursk, men kroppen loj.
Och om du är född till myra
brottas aldrig med ett Toy,
brottas aldrig med ett Toy
A Balada da Formiga Ousada
Eu quero afinar minha lira,
mesmo que seja só um violão,
e contar sobre uma formiga
que saiu pra buscar um galho.
Ela saiu na bruma da manhã
depois de tomar seu chocolate,
e desapareceu no mato
satisfeita, alegre e contente,
satisfeita, alegre e contente.
Era um longo caminho a andar,
era longe a árvore mais próxima.
Ela se afastou dos outros,
más estava feliz de qualquer jeito.
Cinquenta metros da pilha,
justo quando o sol se pôs,
elas encontrou um galho no chão
que ela gostou muito,
que ela gostou muito.
Pra levantar, teve que se esforçar,
precisou usar cada membro.
Mas então começou a carregar
o galho bonito pra casa.
Depois de andar por quatro horas,
chegou a uma garrafa de cerveja.
Ela viu tudo como em neblina,
e o peito se ergueu como um balde,
e o peito se ergueu como um balde.
Ela ficou lá desde o último sábado.
"Vou matar minha sede",
pensou, e deixou a carga
pra entrar e se embrenhar.
Ela bebeu a última gota
que restava na garrafa.
Então se deu um tapa no peito
e gritou "Eu sou um alce!",
e gritou "Eu sou um alce!".
"Nenhum galho eu vou pra taverna,
não, agora eu vou me danar,
vou deixar a floresta e em vez disso
virar tudo de cabeça pra baixo na cidade!"
Mas ela nunca chegou à cidade,
algo bloqueou seu caminho.
Um colosso estava entre as folhas,
e nossa formiga parou,
e nossa formiga parou.
Era horrível de se ver,
era grande e era cinza.
E nossa formiga gritou "Ei,
se você me impedir de passar!"
Ela foi furiosa pro colosso
que estava estirado no seu caminho,
mas nossa formiga não conseguiu se soltar,
ela ficou presa como em uma massa,
ela ficou presa como em uma massa.
Triste termina essa canção,
a formiga lutou e puxou.
Mas o colosso a manteve presa
til ela morreu de fome.
Evite a embriaguez do álcool,
você fica teimoso, mas o corpo lento.
E se você nasceu pra ser formiga,
nunca brigue com um Toy,
nunca brigue com um Toy.