Florentijn I Byn
Florentijn heter jag-
bor i den långa skog.
-Nattvind väcker mig nog.
Månen är mjuk och kall.
Solen var varm och hård.
Natt är i närmsta gård.
Ungmön var i ett stall.
Hård var gårdagens sol!
-Men darr i den ungmöns kjol.
Min hand på ungmöns knän-
Månen är mjuk och len.
Från ögonfransarna föll
tårar som smakade salt.
Håll mig! Och Florentijn, höll.
Florentijn - ge mig allt!
Solen gick upp i öst.
Salt svett på hennes bröst
-Kärlek har gjort mig sjuk!
Månen är kall och sjuk.
Florentijn är mitt namn.
Mitt liv är mörkan natt,
svart hårsvall - månvit famn.
Ögonvit - tysta skratt.
Flicka - din barm lös vitt.
Viskar ditt skinn mot mitt?
Än är det inte dag.
Florentijn - gör mig svag!
Flicka min flöjt är blind.
Flicka var inte rädd.
Det är en vänlig vind som
fört den till din bädd.
Jag sover mest var dag.
-Dricker av nattens vin.
-Vakna min Florentijn!
Jag blåser flöjtoklek.
Väckte dig och du skrek.
Mandel smakar din gom.
Plötsligt blir himlen tom -
Dagg faller i din famn.
Florentijn är mitt namn.
Florentijn I Byn
Florentijn é meu nome -
moro na floresta longa.
-O vento da noite me acorda.
A lua é suave e fria.
O sol era quente e forte.
A noite está na fazenda mais próxima.
A moça estava em um estábulo.
O sol de ontem foi duro!
- Mas tremo na saia da moça.
Minha mão nos joelhos da moça -
A lua é suave e macia.
Das pestanas caíram
lágrimas que sabiam a sal.
Me segura! E Florentijn, segurou.
Florentijn - me dê tudo!
O sol nasceu no leste.
Suor salgado em seu peito
- O amor me deixou doente!
A lua é fria e doente.
Florentijn é meu nome.
Minha vida é noite escura,
cabelo negro - braços brancos como a lua.
Olhos brancos - risadas silenciosas.
Menina - seu seio brilha em branco.
Sussurra sua pele contra a minha?
Ainda não é dia.
Florentijn - me deixa fraco!
Menina, minha flauta está cega.
Menina, não tenha medo.
É um vento gentil que
a trouxe para sua cama.
Eu durmo quase todo dia.
- Bebo do vinho da noite.
- Acorda, minha Florentijn!
Eu assopro a flauta.
Te acordei e você gritou.
Amêndoa tem gosto do seu céu da boca.
De repente, o céu fica vazio -
Orvalho cai em seus braços.
Florentijn é meu nome.