Polaren Pär På Socialen
-Tjena assistenten. Jo, du förstår
Det är samma visa idag som igår
Jag behöver stålar till en fika och en macka
Får jag loss en tia så ber jag att få tacka
Sociala nämderna, samt lovar och svär
Att inte köpa brännvin för pengarna, sa Pär.
-Nix, sa assistenten, hårt och brutalt,
Inte ett rött öre blir här utbetalt.
Här hjälper inga böner eller klagosånger,
En spänn till tunnelbanan å två matkuponger.
Och kommer du imorgon, så kom I nyktert skick.
- Äh! Kyss du mig I häcken! sa polarn Pär och gick.
Mötte Pär vid tunnelbanestation
Och sen han förklarat sin situation
For vi in till stan med södra tunnelbaneleden
Och kom så småningom till "den Gyld'ne Freden".
Men när vi väl suttit några timmar där;
In glider assistenten som hade nobbat Pär.
-Tjena assistenten! Välommen hit!,
Sade Pär och luktade påtagligt sprit.
-Usch, sa assistenten med moderat betoning.
Tänk att få se Pär I denna syndens boning.
Vem kunde tro du hade råd med sån't här
-Det ska du ge fan I! sa Polaren Pär
-Sist vi sågs, sa Pär, var jag asocial.
Men nu är jag hemma I Fredens lokal.
Här är vi alla lika goda ska du veta
Röda och blåa, beniga och feta.
Kan du bara pröjsa är du en ärans man
Och kan du inte pröjsa så snacka med han.
Och när Pär hade sagt "Han" Pekade
Han på undertecknad på den generösaste.
Pär och assistenten och jag, det gör tre
Vi drack på min beskostnad; medborgare.
Så är det nämligen inom det sociala
Kan ej den ena, får någon ann' betala
-Det gör detsamma vem som blir finansiär
Men skål för kapitalet! sa polaren Pär!
Pär e a Assistente na Social
-E aí, assistente. Pois é, você entende
É a mesma história de hoje como a de ontem
Preciso de grana pra um lanche e um café
Se eu conseguir uma nota, vou agradecer, pode crer
As assistências sociais, eu prometo e juro
Que não vou comprar bebida com a grana, disse Pär.
-Não, disse a assistente, de forma dura e fria,
Nem um centavo vai ser pago aqui, sabia?
Aqui não adianta oração ou lamentação,
Uma grana pro metrô e dois cupons de alimentação.
E se você vier amanhã, venha sóbrio, por favor.
- Ah! Vai se danar! disse o Pär e se mandou.
Encontrei o Pär na estação do metrô
E depois que ele explicou sua situação
Fomos pro centro pela linha sul do metrô
E chegamos, aos poucos, na "Paz Dourada".
Mas quando já estávamos lá há algumas horas;
A assistente que tinha negado o Pär apareceu.
-E aí, assistente! Bem-vinda aqui!,
Disse Pär, sentindo o cheiro forte de cachaça.
-Eca, disse a assistente com um tom moderado.
Imagina ver o Pär nesse antro do pecado.
Quem diria que você tinha grana pra isso?
- Isso não é da sua conta! disse o Polaren Pär.
-Na última vez que nos vimos, disse Pär, eu era antissocial.
Mas agora estou em casa no local da Paz.
Aqui somos todos iguais, pode crer
Vermelhos e azuis, magros e gordos, sem querer.
Se você puder pagar, é um homem de honra
E se não puder, é só falar com ele.
E quando Pär disse "ele" apontou
Pra mim, que sou o mais generoso.
Pär, a assistente e eu, somos três
Bebemos por minha conta; cidadãos.
Assim funciona na assistência social
Se um não pode, outro paga, é normal.
- Não importa quem vai financiar
Mas um brinde ao capital! disse o Polaren Pär!