Brevet
Det kom ett brev.
Brevet var gult.
Färgen på kuvertet hade jag sett förut.
Det sken igenom vad som stod däri
men jag sprättade och rättade min fantasi
som hettade min kropp, som lättade mitt bi.
Verksamheten lade jag ner
Jag ville inte brännas mer.
Jag var redan helt bränd
så jag masade mig iväg till Balthazars gränd.
Åh, min professor,
jag har såna fritidsproblem!
Vart ska jag ta vägen?
Jag har spagetti i mina ben!
Res dig upp! Res dig opp!
Det finns ingen lösning i Balthazars kopp.
Fyra snubbar gick på stan.
Det var förbannat tråkigt, men ingen ville dra.
De hade tänkt att bilda band
men det blev till drömmar som de drömde ibland.
Hit med fler poliser!
Stan är helt proppfull av glin!
De städade bort alla drömmar
och gatan blev blank som porslin.
Res dig upp! Res dig opp!
Det finns ingen lösning i Balthazars kopp.
Jag skrev ett brev.
Jag stod i min stol.
På golvet låg den gula snön som föll i fjol.
Taket öppnade sig och biet flög ut.
Jag blänkte när jag tänkte på de band jag haft
som svängt så mycket kul, som gett mig all min kraft.
Res dig upp! Res dig opp!
Det finns ingen lösning i Balthazars kopp.
Inte en droppe i Balthazars kopp.
Carta
Chegou uma carta.
A carta era amarela.
A cor do envelope eu já tinha visto antes.
Dava pra ver o que tinha dentro
mas eu abri e ajustei minha imaginação
que esquentava meu corpo, que aliviava meu zumbido.
Eu parei com a atividade
Não queria me queimar mais.
Eu já estava completamente queimado
então fui me arrastando até a viela do Balthazar.
Oh, meu professor,
eu tenho tantos problemas de lazer!
Pra onde eu vou agora?
Eu tenho espaguete nas minhas pernas!
Levanta! Levanta!
Não há solução na xícara do Balthazar.
Quatro caras estavam na cidade.
Era incrivelmente chato, mas ninguém queria sair.
Eles pensaram em formar uma banda
mas virou só um sonho que eles sonhavam de vez em quando.
Cadê mais policiais!
A cidade tá cheia de moleques!
Eles limparam todos os sonhos
e a rua ficou lisa como porcelana.
Levanta! Levanta!
Não há solução na xícara do Balthazar.
Eu escrevi uma carta.
Eu estava na minha cadeira.
No chão estava a neve amarela que caiu no ano passado.
O teto se abriu e a abelha voou pra fora.
Eu brilhava quando pensava nas bandas que tive
que tocaram tantas coisas legais, que me deram toda a minha força.
Levanta! Levanta!
Não há solução na xícara do Balthazar.
Nem uma gota na xícara do Balthazar.