Frostpiskan
Barfrusna och ohöljda står människoöden
När all bjärt och ljummig sikt är förryckt
Frostpiskan viner över ängd och alla flöden
Med dess isande andedräkt följer en storm, tryggt
Istappars hägn ifrån fallets höga höjd
Skänker mig lä och uppfriskande ögonfröjd
Ett vasst tungomål skall med järnnätter trona
Naturelementen i seklers karga rapsodi
Stelnande sjöar får en blåfrusen krona
En snärtande urkraft har släppt kölden fri
Köldbarkens former blir bro till holmar och öar
Frostpiskan driver på dess verk allt medan det stillsamt snöar
Dimis befästs på blad efter blad
Stammar hårdnar och förgylls överallt
Och förlägger grenars gisslade myriad
Bortom eld och vatten, varmt och kallt
Piskrappen flyger över tallheden slät
Och bergsidans förborgade irrgångssalar
Belägger bäckars tigande ådernät
Utjämnat är allt, myr, skog och dalar
Chicote de Gelo
Frio e expostos estão os destinos humanos
Quando toda a visão clara e morna está distorcida
O chicote de gelo sopra sobre campos e todos os rios
Com seu hálito gelado vem uma tempestade, segura
Os icicles guardados da alta queda
Me dão abrigo e um refrescante prazer visual
Uma língua afiada deve reinar com garras de ferro
Os elementos da natureza em uma árida rapsódia de séculos
Lagos congelados ganham uma coroa azulada
Uma força primordial libertou o frio
As formas da casca de frio se tornam ponte para ilhas e ilhotas
O chicote de gelo impulsiona sua obra enquanto neva suavemente
A névoa se fixa em folha após folha
Os troncos se endurecem e se douram por toda parte
E desloca a miríade de galhos açoitados
Além do fogo e da água, quente e frio
O estalo do chicote voa sobre a clareira de pinheiros
E os corredores ocultos da encosta da montanha
Cobrem as veias silenciosas dos riachos
Tudo está nivelado, pântano, floresta e vales
Composição: Andreas Hedlund