Förlisning
Förlisning
[Lyrics: Nattdal]
Självdestruktivitetens gömda sal
Belägen i intet, fri från livslust
Där artärer splittras och blod flödar
En sal blott befintlig genom sorg och hat
Präglad av evigt lidande och evig vämjelse
Ständiga självmordstankar och evig ångest
Blodiga väggar och svarta fönster
Det finns bara tomhet att finna
En återvändsgränd liktydig allt annat
Ett ofärgängligt svävande mellan sorg och hat
En enorm känsla av meningslöshet
En förnimmelse om att livets förlisning är nära
Det går ej att rymma från denna tomhet
Då återfinns inget mer än ändlösa korridorer
Livet sjunker sakta ned i fördärvets hav
Ett bottenlöst hav av ångest
Afundação
Afundação
[Só letra: Nattdal]
A sala oculta da autodestruição
Localizada no nada, livre da vontade de viver
Onde artérias se rompem e o sangue jorra
Uma sala que só existe através da dor e do ódio
Marcada por sofrimento eterno e repulsa infinita
Pensamentos suicidas constantes e angústia sem fim
Paredes ensanguentadas e janelas escuras
Só há vazio a ser encontrado
Um beco sem saída, igual a tudo mais
Um flutuar incolor entre a dor e o ódio
Uma enorme sensação de futilidade
Uma percepção de que a afundação da vida está próxima
Não há como escapar desse vazio
Pois não se encontra nada além de corredores sem fim
A vida afunda lentamente no mar da ruína
Um mar sem fundo de angústia