Våndans Kammare
Det är tyst och mörkt
I denna sorgens kammare
Här finns ingen glädje
Stålet blänker i det tända ljuset
Som snart har brunnit ut
Hatet mot det utanför
Beträder mig, förgör mig
Rotar sig djupt i mitt inre
Och ger mig insikt
Jag ser döda ängar utan slut
Jag ser väldiga skogar
Jag ser svarta berg som reser sig
Jag ser slutet på mitt liv
Jag greppar kniven
Jag låter den skära mitt kött
Jag låter den smeka mitt blod
Jag försvinner sakta bort
Ljuset bredvid mig slocknar
Nu är här becksvart
Lika mörkt som mitt liv
Som snart är till ända
Det är tyst och mörkt
I denna sorgens kammare
Här finns ingen glädje
Enbart vånda och misär
Jag ser döda ängar utan slut
Jag ser väldiga skogar
Jag ser svarta berg som reser sig
Jag ser slutet på mitt liv
Jag ser döda ängar utan slut
Jag ser väldiga skogar
Jag ser svarta berg som reser sig
Jag ser döden
Död
Câmara da Dor
Está silencioso e escuro
Nesta câmara de tristeza
Aqui não há alegria
O aço brilha na luz acesa
Que logo vai se apagar
O ódio pelo que está fora
Me invade, me destrói
Se enraiza fundo em mim
E me dá clareza
Vejo campos mortos sem fim
Vejo florestas imensas
Vejo montanhas negras se erguendo
Vejo o fim da minha vida
Eu agarro a faca
Deixo que corte minha carne
Deixo que acaricie meu sangue
Vou desaparecendo lentamente
A luz ao meu lado se apaga
Agora está tudo escuro
Tão escuro quanto minha vida
Que logo vai acabar
Está silencioso e escuro
Nesta câmara de tristeza
Aqui não há alegria
Apenas angústia e miséria
Vejo campos mortos sem fim
Vejo florestas imensas
Vejo montanhas negras se erguendo
Vejo o fim da minha vida
Vejo campos mortos sem fim
Vejo florestas imensas
Vejo montanhas negras se erguendo
Vejo a morte
Morte