Under Fullmånens Sken
Vintern tar änn et liv
Ensam I den bitande kylan där snön yrar, förblindar
Trotsigt han reser sin näve mot den askgrå skyn
Odjur aldrig lang borta är då svältiderna är här
Djuren flockas, brungar död när mänskokött finns när
Men kylan är honom övermaktig
Långsamt han slumrar in
Och han dör som en ärofylld man
Som stred under fullmånens sken
Nu, hungerns käftar kryper till
Och tuggar I fruset ben
Inget mat skall gå til spillo
Under fullmånens sken
Sob o brilho da lua cheia
O inverno leva uma vida
Sozinho no frio cortante onde a neve está zumbindo, cegando
Em desafio, ele levanta o punho contra o céu cinza-cinza
Feras que nunca se foram há muito tempo quando os tempos de fome estão aqui
Os animais migram, queimando mortos quando a carne humana está presente
Mas o frio é esmagador para ele
Lentamente ele dorme
E ele morre como um homem honrado
Que lutou sob o brilho da lua cheia
Agora, as garras da fome estão subindo
E você mastiga pernas congeladas
Nenhum alimento deve ser desperdiçado
Sob a luz da lua cheia