Över stock och sten
Du är min kompis, vi trivs här
ett fyrfaldigt leve för dig
För det vill jag sjunga
när vi gå över stock och sten
Inget känns nära vårt ursprung
men imorrn så drar vi bort, det ska bli skönt
Fast stegen blir tunga
ska vi gå över stock och sten
Träd växer inte bland asfalt
långt i ditt hem när solen står som högst
Ge mig en ton så jag kan dansa
en sträng [...]
Tror du mig inpå allting [som är]
till nätterna och dagarna [...]
Inte längre själva, men så nära
för vi har lämnat stan för sol och regn
Blåste och allt kändes stilla
i din hand såg jag både fä och folk
Men jag vaktar min tunga
när jag hörs över stock och sten
Dagar då jag på dig tänker
se jag minns vida skogar, äng och [berg]
Om det vill jag sjunga
när vi gå över stock och sten
Träd växer inte bland asfalt
långt i ditt hem när solen står som högst
Ge mig en ton så jag kan dansa
en sträng [...]
Tror du mig inpå allting [som är]
till nätterna och dagarna [...]
Inte längre själva, men så nära
för vi har lämnat stan för sol och regn
Sobre troncos e pedras
Você é meu amigo, estamos bem aqui
um brinde a você, quatro vezes
Por isso quero cantar
quando atravessamos troncos e pedras
Nada parece perto da nossa origem
mas amanhã vamos embora, vai ser bom
Mesmo que os passos sejam pesados
vamos atravessar troncos e pedras
Árvores não crescem no asfalto
longe da sua casa quando o sol está no auge
Me dê uma nota pra eu dançar
uma corda [...]
Você acredita em mim sobre tudo [que é]
as noites e os dias [...]
Não estamos mais sozinhos, mas tão perto
pois deixamos a cidade por sol e chuva
Soprava e tudo parecia calmo
na sua mão vi tanto gado quanto gente
Mas eu cuido da minha língua
quando sou ouvido sobre troncos e pedras
Dias em que penso em você
vejo que me lembro de florestas vastas, campos e [montanhas]
Sobre isso quero cantar
quando atravessamos troncos e pedras
Árvores não crescem no asfalto
longe da sua casa quando o sol está no auge
Me dê uma nota pra eu dançar
uma corda [...]
Você acredita em mim sobre tudo [que é]
as noites e os dias [...]
Não estamos mais sozinhos, mas tão perto
pois deixamos a cidade por sol e chuva