We Are Only In It For The Drugs
Det finns inget att göra i den här trista förorten,
Det finns ingenting här för oss.
Nä ursäkta jag överdrev litegrann,
Vi kan ju knarka, supa och slåss.
Så har det alltid varit här ute,
Ingen jävel har brytt sej om oss.
Man ska va som en zombie, va nöjd med sin lott
Å aldrig fråga om nåt.
Vi var trötta på tunnelbanan,
Hade spel på monotonin.
Dom här döda sovstäderna
Där folk inte rör en min.
Vi ville bara ha ett plejs för såna som oss.
Vi ville bara ha nånting för oss.
Vi var trötta på zombielivet
Och att aldrig vänta på nåt,
Att bara hänga runt och glo
Sen plötsligt har dagen gått.
Vi ville bara ha ett plejs för såna som oss.
Vi ville bara ha nånting för oss.
Men det finns inget att göra...
Vi började med konserter,
Det va band och det kom folk.
Vi tyckte det gick jävligt bra,
Vi började få flyt.
Det tyckte inte den svenska byråkratin,
Det tyckte inte vår stolta maskin.
Dom sa stopp, det här verkar vara
Rena jävla anarkin.
Dessutom uppför ni er som
Nåra jävla svin.
Det tyckte alltså den svenska byråkratin,
Det tyckte alltså vår stolta maskin.
Men det finns ju diskotek förstås
Och det finns massor av annan skit.
Där kan vi häcka bäst fan vi vill
Men i huvet står det still.
Där kan vi gå som zombies
Medan muzaken spyr floder av skit.
Där kan vi sluta tänka
Så får dom som dom vill.
Därute kan vi viska
Medan tunnelbanan går förbi.
Du han ser så blå ut i ansiktet.
A Gente Só Tá Nessa Pelas Drogas
Não tem nada pra se fazer nesse bairro chato
Não tem nada pra gente por aqui
Não, perdão, exagerei um pouquinho
A gente sempre pode usar drogas, beber e brigar
Porque é assim que sempre foi
Nenhum filho da puta nunca se preocupou com a gente
Devemos ser iguais a zumbis, nos contentarmos com o que temos
E não questionar nada
Estávamos cansados do metrô
Encantados pela monotonia
Esse fim de mundo sem sal
Onde as pessoas são indiferentes
Apenas queriamos um lugar pra aqueles iguais a nós
Apenas queriamos ter algo pra nós
Estávamos cansados da vida de zumbi
E de nunca esperar por nada
E só perder tempo de bobeira
E, de repente, o dia já ter acabado
Apenas queriamos um lugar pra aqueles iguais a nós
Apenas queriamos ter algo pra nós
Mas não tem nada pra se fazer
E começamos a fazer shows
Vinham bandas e as pessoas apareciam
E pensamos que tava bom pra caralho
Começamos a ter uns problemas
Não era isso que a burocracia sueca imaginou
Não era isso que a nossa orgulhosa máquina imaginou
Falaram: Parem! Isso parece que é
Apenas essa merda de anarquia
E também, vocês estão se comportando como
Um bando de porcos do caralho
Era isso o que a burocracia sueca imaginou
Era isso o que a nossa orgulhosa maquina imaginou
Mas existem discotecas, é claro
E existe uma porrada de outras merdas
E lá a gente pode curtir o tempo que quisermos
Mas nada mexe com nossa cabeça
E lá podemos andar iguais a zumbis
Enquanto a música de elevador vomita uma avalanche de bosta
E lá a gente pode parar de pensar
Aí eles vão ter o que queriam
Do lado de fora a gente pode cochichar
Enquanto o metrô passa
Seu rosto parece tão azul