Trettiofyran
Denna kåk har varit våran
uti många herrans år.
Denna kåk har varit vår
och det har nog satt sina spår.
Denna kåk den har hängt med
och den har stått i vått och torrt,
men nu är det slut med det
för nu ska trettifyran bort.
Ja, nu är det slut på gamla tider.
Ja, nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.
Så jag tar farväl
och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu ska trettifyran i himlen in.
Denna kåk var ganska rar
och släppte solsken till oss in.
Den var också generös med fukt
och kyla, regn och vind.
Den var snäll och lite gnällig
men den ville alla väl.
Den var vår i alla väder
fastän gisten, ful och skev.
Ja, nu är det slut ...
Här i kåken har vi härjat
sen vi alla varit små.
Här i kåken klådde morsan
vice-värden gul och blå.
Ja, vår kåk har fått stå pall
för smällar hårda så det dög,
som när far gick genom väggen
så att spån och plankor flög.
Ja, nu är det slut ...
Här i kåken har vi härjat
sen vi alla varit små.
Här i kåken klådde morsan
vice-värden gul och blå.
Ja, vår kåk har fått stå pall
för smällar hårda så det dög,
som när far gick genom väggen
så att spån och plankor flög.
Trinta e Cinco
Essa casa foi nossa
por muitos e muitos anos.
Essa casa foi nossa
e isso deixou suas marcas.
Essa casa sempre esteve aqui
e aguentou tudo, chuva e sol,
mas agora acabou isso
porque agora a trinta e cinco vai embora.
Sim, agora é o fim dos velhos tempos.
Sim, agora tá tudo acabado em breve.
Agora tudo vai ser derrubado,
agora tudo vai embora.
Então eu me despeço
e grandes lágrimas rolam pelo meu rosto.
Agora é o fim dos velhos tempos,
agora a trinta e cinco vai pro céu.
Essa casa era bem legal
e deixava o sol entrar pra gente.
Ela também era generosa com umidade
e frio, chuva e vento.
Ela era boa e um pouco chata
mas queria o bem de todos.
Ela era nossa em qualquer clima
mesmo sendo velha, feia e torta.
Sim, agora é o fim...
Aqui na casa a gente aprontou
desde que éramos pequenos.
Aqui na casa a mamãe deu uma surra
no síndico, que ficou roxo e azul.
Sim, nossa casa aguentou
as pancadas duras que vieram,
como quando papai atravessou a parede
e as tábuas e os pedaços voaram.
Sim, agora é o fim...
Aqui na casa a gente aprontou
desde que éramos pequenos.
Aqui na casa a mamãe deu uma surra
no síndico, que ficou roxo e azul.
Sim, nossa casa aguentou
as pancadas duras que vieram,
como quando papai atravessou a parede
e as tábuas e os pedaços voaram.