Tyskar Tyskar
Det finns många folk här i världen, som tycker att just dem är starkast och bäst.
Den tanken blir olidlig när den fördummar så mångai öst och i väst.
Men vi kan ju också här uppe i vår vrå, här är ett exempel jag kom och tänka på.
Tyskar, tyskar, överallt jag ser.
Tyskar, tyskar, bara fler och fler.
Folket som ska ordna allt för oss, själva kan vi ingenting förstås.
Det vinns ingenting på att kriga, så bomber och krut var en dålig ide.
Men än hör man sångerna stiga, i fuktade strupar från grannen bredvid.
Så det som gick fel i en krigande taktik, det fixar man nu med sin EU-politik.
Tyskar, tyskar gnuggar händerna.
Tyskar, tyskar tycker det går bra.
Nu när vinden äntligen har vänt, slukar den vår hela kontinent.
En gång var vi stolta och fria, och vi skötte vårt utan inblandningar.
Nu liknar vårt land mest en stia, som präglas av eviga förhandlingar.
Vi styrs av ett kontinentalt förmynderi, och dem som betalar affären det är vi.
Tyskar, tyskar vi får göra jämt.
Tyskar, tyskar som dem har bestämt.
Födan som vi tuggar varje mål, den består nu mest av brysselkål.
Tyskar, tyskar gnuggar händerna.
Tyskar, tyskar tycker det går bra.
Nu när vinden äntligen har vänt, slukar den vår hela kontinent.
Alemães, Alemães
Há muitos povos aqui no mundo, que acham que só eles são os mais fortes e os melhores.
Esse pensamento se torna insuportável quando ele torna tantos do leste e do oeste tão burros.
Mas nós também podemos aqui em nosso canto, aqui está um exemplo que me veio à mente.
Alemães, alemães, em todo lugar que eu vejo.
Alemães, alemães, só mais e mais.
O povo que vai resolver tudo pra nós, nós mesmos não entendemos nada, claro.
Não adianta nada brigar, então bombas e pólvora foram uma péssima ideia.
Mas ainda se ouve as canções subindo, em gargantas molhadas do vizinho ao lado.
Então o que deu errado em uma tática de guerra, agora se resolve com sua política da UE.
Alemães, alemães esfregando as mãos.
Alemães, alemães acham que está tudo bem.
Agora que o vento finalmente mudou, ele engole todo o nosso continente.
Uma vez fomos orgulhosos e livres, e cuidávamos do nosso sem interferências.
Agora nosso país se parece mais com um curral, marcado por negociações eternas.
Nós somos governados por um tutelagem continental, e quem paga a conta somos nós.
Alemães, alemães, temos que fazer sempre.
Alemães, alemães como eles decidiram.
A comida que mastigamos a cada refeição, agora é feita principalmente de couve de Bruxelas.
Alemães, alemães esfregando as mãos.
Alemães, alemães acham que está tudo bem.
Agora que o vento finalmente mudou, ele engole todo o nosso continente.