Gitarren i knät
Jag trodde mig vara beskyddad
Då gitarren låg i mitt knä
Jag spelade tyst för mig själv
Och tillät mig vara disträ
Jag trodde mig vara beskyddad
Med gitarrens kropp mot min
Beskyddad av högsta instans
Då ljudet vibrerade mjukt, mot mitt skinn
Befriad från formaliteter
Med gitarrens hals i min hand
Handen sökte sig fram
Att treva är sällsamt ibland
Och allting fick bli som det ville
Allting fick bli som det blev
Jag trodde mig vara beskyddad
Mitt i en värld som är skrämmande skev
Och ingen censor stod i dörren
Till mitt undermedvetnas land
Jag tillät mig vara försvarslös
Och tjusade av avgrundens rand
Och mitt undermedvetnas kurirer
Sprang ostört emellan okänt och känt
Och jag gjorde just ingen skillnad
På sånt jag upplevt
och sånt som kunde ha hänt
Och jag vaktar inte min tunga
Men låter orden bli få
Då människor ställer mig frågor
Men utan viljan att förstå
Och jag besitter nog viljan
Men tvivlar på att jag kan
Men viljan att förstå
Kanske det närmaste,
vi kan komma varann
Jag vet inte om du var vaken,
där du låg i rummet intill
Jag spelade tyst för mig själv
Jag spelade som jag själv vill
Min trasiga stol var en tron
Och jag tyckte mitt huvud var krönt
Då var jag drottning av natten
För mitt i en iskall värld
Fann jag någonting skönt
Och ingen censor stod i dörren
Till mitt undermedvetnas land
Min känselförmåga förhöjdes
I läpparna och min hand
Det var som jag kunde förnimma
Någonting jag tidigare inte märkt
Och vad det än var, och vad det än gjorde
Så lämnade det mig påtagligt stärkt
Jag trodde mig vara beskyddad
Med gitarrens kropp mot min
Beskyddad av högsta instans
Då ljudet vibrerade mjukt mot mitt skinn
Dom tankar jag tänkte var klara
Men ledde just ingenstans
Jag hade gitarren i knät
Och var bara glad att jag och gitarren fanns
Violão no colo
Eu achava que estava protegido
Com o violão no meu colo
Eu tocava baixo pra mim mesmo
E me permitia estar distraído
Eu achava que estava protegido
Com o corpo do violão contra mim
Protegido pela mais alta instância
Enquanto o som vibrava suave, contra minha pele
Liberado de formalidades
Com o braço do violão na minha mão
A mão buscava seu caminho
Tatear é estranho às vezes
E tudo podia ser como quisesse
Tudo podia ser como foi
Eu achava que estava protegido
No meio de um mundo assustador e torto
E nenhum censor estava na porta
Do meu subconsciente
Eu me permiti estar desprotegido
E encantado à beira do abismo
E os mensageiros do meu subconsciente
Corriam tranquilos entre o desconhecido e o conhecido
E eu não fazia diferença
Entre o que vivi
E o que poderia ter acontecido
E eu não vigio minha língua
Mas deixo as palavras serem poucas
Quando as pessoas me fazem perguntas
Mas sem a vontade de entender
E eu tenho a vontade
Mas duvido que eu possa
Mas a vontade de entender
Talvez seja o mais próximo
Que podemos chegar um do outro
Eu não sei se você estava acordado,
Lá no quarto ao lado
Eu tocava baixo pra mim mesmo
Tocava como eu queria
Minha cadeira quebrada era um trono
E eu achava que minha cabeça estava coroada
Então eu era a rainha da noite
Pois no meio de um mundo gelado
Encontrei algo bom
E nenhum censor estava na porta
Do meu subconsciente
Minha sensibilidade aumentou
Nos lábios e na minha mão
Era como se eu pudesse perceber
Algo que antes não notava
E seja lá o que for, e o que quer que tenha feito
Isso me deixou visivelmente mais forte
Eu achava que estava protegido
Com o corpo do violão contra mim
Protegido pela mais alta instância
Enquanto o som vibrava suave contra minha pele
Os pensamentos que eu tinha eram claros
Mas não levavam a lugar nenhum
Eu tinha o violão no colo
E só estava feliz que eu e o violão existíamos