Från Ö gat Når En Blodröd Tår
Jag stirrar djupt ner i Brunnens gap
Med blicken tom och fylld av hat
En Nattsvart pil genom bröst och själ
Men hjärtat slår på Silverfat
Ett Nattsvart himlavalv jag ser
I mörkrets dunkla djup
I korpens fjäderskrud till Gryningens ljus
Och nu
Längst där nere
Jag ser en man
Som stirrar tillbaks på mig
Men allt blir grumligt
Och snart suddas allt ut
Står jag, jag ensam kvar?
Från Ögat når en Blodröd Tår
För min själs alla öppna sår
Ner till vattenytan som bryter Natten itu
I skärvor allt för en ensam droppe Blod
Från mig...
"Ytan samlar sina skärvor
Och spegeln blir åter hel igen
Men svunnen är Han"
Jag blundar hårt och gör mitt val
Blott ett steg från brunnens djup
När dagen gryr är allt förbi...
Do Olho Vem uma Lágrima Vermelha
Eu olho fundo no abismo do poço
Com o olhar vazio e cheio de ódio
Uma flecha negra atravessa peito e alma
Mas o coração bate em prato de prata
Um céu noturno eu vejo
Nas profundezas escuras da noite
Na plumagem do corvo até a luz da aurora
E agora
Lá embaixo
Eu vejo um homem
Que me encara de volta
Mas tudo fica turvo
E logo tudo se apaga
Fico eu, só eu aqui?
Do olho vem uma lágrima vermelha
Para todas as feridas abertas da minha alma
Até a superfície da água que quebra a noite em pedaços
Em fragmentos tudo por uma única gota de sangue
De mim...
"A superfície junta seus fragmentos
E o espelho se torna inteiro novamente
Mas ele se foi"
Eu fecho os olhos com força e faço minha escolha
Apenas um passo do fundo do poço
Quando o dia amanhece, tudo acaba...